- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
34

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 4

foglar komma och inkräkta alla civila och militära
embeten. Man trodde oss vara ett rof för feodala
missbruk, för betungande skatter, för ständiga partier hvilka
höllos vid lif genom vår fyrdelta ståndsförfattning, och
allt uppkallades som kunde gifva näring åt den fruktan,
att Sverige eftersträfvade Norge endast för att få till sin
egen vinst utsuga det.

O o

Vid sidan af denna dystra tafla erbjöd sig den
leende utsigten af en oberoende existens, grundad på
dessa politiska rättigheter, hvilka blifvit århundradets
passion, och emedan ingenting stadgades i
Kieler-för-draget rörande de förmåner, dem konungens proklamation
af den 8 Februari lofvade norrmännen, föll det sig lätt
att inbilla dessa, att Sverige endast afsåg landets
kufvande under den oinskränkta makten 4\

Nyheten om Norges afträdande i Kiel och att
svenskarne voro färdiga att taga landet i besittning hade
knapt hunnit anlända till Christiania, förrän prins Christian
och det parti som bildat sig omkring honom skyndade
att vidtaga alla de mått och steg, dem de ansågo tjenliga
för att bereda framgång åt den plan de uppgjort att
motsätta sig föreningen och grundlägga Norges isolerade
sjelfständighet. Ströskrifter utgingo till och från landets
mest ansedda män, hvari häntyddes på det ovärdiga för
den norska nationen i att låta sig påtvinga en förening,
hvaraf intet godt kunde härflyta för fäderneslandet —
endast träldom, olyckor och vanära — och hvari de

4) Prins Christian fattade ganska väl vigten af detta förtigande,
ty då han mottog Kieler-fördraget och fann ingenting deruti
bestämdt i detta afseende, utmärkte han genast med en
blyertspenna de paragrafer af fördraget, hvilka icke skulle
meddelas folket, och bland dem isynnerhet § IV (se föreg. del.
sid. 330). De rättigheter, som här omtalas och hvilka
öfverflyttades på Sverige från Danmark, voro den oinskränkta
suveräniteten. För öfrigt hölls fördraget hemligt, och då en
fraktion af det s. k. »sällskapet för Norges väl», Munch, Falsen,
o. a., voro ense om alt i nationens namn anhålla om nödiga
upplysningar, upplöste prins Christian nämnde sällskap och
företog sin resa till Trondhiem (se nedanför).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free