- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
237

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’237

Englands), hvilkas vänskap voro mest maktpåliggande,
låg i de naturliga förhållanden som föregått och medfört

O O ~

denna förening med Norge, som ännu ej var
fullkomligen verkställd, än mindre konsoliderad, och hvilket allt
kräfde säkerhet utifrån, lugn, försonlighet och klokhet
i det inre.

Om deremot Rysslands och Englands intressen vid
kongressen skulle råka i strid, blef vår ställning svårare
och ehuru Ryssland påräknade vårt stöd, var det dock
af vigt undvika att kompromettera sig med England;
fastmera borde vi göra oss angelägne att bibehålla
vänskapen med denna makt och göra afseende på dess
åsigter i den mån våra särskilda intressen tilläto det;
men en passiv hållning skulle iakttagas såsom tjenligast.
Sådan var andan i de instruktioner, som öfverlemnades
åt grefve Löwenhielm.

Man känner de misshälligheter, hvilka redan under
kongressens första månader yppade sig emellan Europas
stormakter, och hvilka hotade med de allvarsammaste
förvecklingar. Dessa misshälligheter rörde hufvudsakligen
besittningen af Polen och af Saxen, på hvilka länder
Ryssland och Preussen envist gjorde anspråk trots
Österrikes, Englands och Frankrikes reklamationer.

Knapt hade grefve Löwenhielm anländt till Wien
förrän de ryska befullmäktige infunno sig för att säga
honom, att han ofördröjligen skulle blifva erbjuden att
deltaga uti öfverläggningarne vid kongressen, hvarest
kejsaren hoppades att ban skulle understödja Rysslands
intressen på sätt kejsaren alltid understödt våra och
fortfarande ämnade göra det. A andra sidan lemnade
de fransyska ministrarne intet medel oförsökt för att
förmå Sverige understödja deras sak. Dessa ställningar
och förhållanden upplysas närmare genom följande
intressanta utdrag ur grefve Löwenhielms depescher till
sitt hof under loppet af Oktober och November
månader 18 14.

— — — »Den fransyska beskickningen, men i
synnerhet furst Talleyrand, gör sig min af att ganska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free