Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’294
öfver att den goda harmonien emellßn de närgränsande folken var
störd, och anmärkte för mig, huru mycket det borde ligga både
honom och mig om hjertat att utfinna medlen för alt återställa den.
»Först och främst», tillade han, »kan ni tro mig på mitt ord, att
Norge aldrig skall afstå från sitt oberoende och aldrig skall
underkasta sig Sverige». Derpå talade han med mig om prins Christian,
om hans vackra egenskaper, om renheten uti hans afsigter, om
Norrmännens kärlek för honom, om hans önskan att träffa en förlikning
med Sverige, om de trenne Nordiska rikenas gemensamma intresse
att återknyta gamla band, o. s. v. Han tillade, att denna prins
hade lemnat Christiania för alt befinna sig uti mitt granskap, och
att det berodde på mig att hafva ett sammanträde med honom
(hvilket han länge hade önskat). Detta kunde ega rum emellan
Fredrikshall och Helle, två steg ifrån gränsen, eller på någon annan
ort, hvilken jag skulle vilja välja. Det föll sig icke mycket svårt
för mig att vederlägga den vackra inledningen till hans tal. Också
gjorde jag delta under skämt, samt till och med utan att i något
hänseende spara hans prins, slädse lagande i anspråk den rättighet som
vår gamla bekantskap gaf mig, att tala med honom fritt uti ett
mellan-fyra-ögon. Hvad det föreslagna mötet beträffar, så anmärkte
jag för honom, att del på intet sätt kunde anslå mig att
sammanträda med en furste, hvilken nyss hade höjt upprorets fana, och
hvilken sannolikt just nu blifvit förklarad rebell utaf sin konung.
Då han icke kunde annat än gilla bevekelsegrunden till mitt afslag,
yrkade han ej längre på mötet, men i stället frågade han mig, om
jag icke kunde åtaga mig att befordra ett bref från prins Christian
till 11. Maj:t. Jag svarade honom, att om ett dylikt bref sändes
med den vanliga posten, det skulle framkomma till sin bestämmelse,
såsom hvarje annat bref; om det deremot skulle fortskaffas på officiel
väg, t. ex. genom mig, så skulle det nödvändigt vara åtföljdt af en
afskrift.
Hr von Schmettau sade mig då, att han endast talade på eget
bevåg och utan något bemyndigande af prinsen, men att han icke
skulle underlåta att gifva H. K. H. del af hvad jag nyss sagt, och
att det skulle bero på H. H. att rätta sig derefter. Här begynte
ban ånyo alt för mig öfverdrifvel berömma prinsens egenskaper och
rosa honom såsom ett vidunder i verksamhet, hvilken uträttar allt
sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
