Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’323
Jag lifvas endast af den önskan att bevisa E. K. H., att då jag
närmar mig Kder person det sker med en fullkomlig hängifvenhet
samt att den mest dyrbara känsla för mitt hjerta alltid var milt
fäderneslands lycka. Huru lycklig skulle jag icke vara, om jag kunde
bidraga att aflyfta det sorgedok som betäcker det olyckliga Frankrike;
men huru mycket lyckligare derjemte, ifall E. H. värdigades en dag
tillerkänna mig hedersplatsen utaf en af Edra trognaste undersåter.
Se der liela min ärelystnad, hela min ära.’
Pröfvad af alla de motgångar, som kunna drabba menniskan:
snärd i olyckans skola, ser och tänker fransmannen endast på den
närvarande förstörelsen; allt som omgifver honom lutar till sitt fall,
och det synes som naturen förenat sig med menniskornas ondska
för att uttrötta hans mod.
Alla fransmän hysa samma önskan, emedan de äro olycklige,
och olyckan förenar menniskan, af hvad bildning hon än må vara.
Fransoser, afskyr sina fjettrar och suckar efter hjelp, ty ensam
kan han icke krossa dessa fjettrar, emedan han är försvagad,
nedtryckt, och emedan han ej eger någon som kunde föra honom an.
Franàoserna äro delade emellan fruktan och hopp.
Deras fruktan är grundad på de mäktiga fiender, som omgifva
dem. Komma dessa för att uppsluka dem eller för att rädda dem?
Böra vi gripa till vapen, eller böra vi öppna våra armar emot du
antågande?
Se der den grymma oro, hvaruti detta olyckliga fädernesland
är försänkt.
Vårt hopp är grundadt på Eder, nådige herre, och så snart
fransmännen fingo veta att kronprinsen af Sverige hade tagit befälet öfver
de förbundne härarne, hörde man dem yttra: han bekämpar oss för
att rädda oss.
Det är icke en smickrare som talar till Eder, min prins: det
är en man, som vill sitt lands bästa, som är E. H. uppriktigt
tillgifven, och som skulle blifva brottslig, om han dolde sanningen för Eder.
Frankrike är fullkomligt ense i fråga om denna stora sanning,
ty så länge Napoleonidernas dynasti skall regera, hafva fransmännen
ingen lycka, och verlden intet lugn att hoppas.
Fransmännen begära en ny herrskare. Bör den gamla
dynastien återuppstiga på tronen? Jag kan i hela nationens namn svara
nej, ty i denna fråga känner jag nationens djupare känsla, hvilken
icke är förestafvad af hatet, utan af förnuftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
