Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Täckelset hade fallit öfver slutscenerna af det
vex-lingsrika drama, för livilket Europa under ett fjerdedels
århundrade varit skådeplatsen. Striden var nu
utkämpad, fördragen voro afslutna, freden hade inträdt.
Na-poleons politiska bana hade gått till ända, segraren vid
Marengo och Austerlitz hade vid Waterloo med
darrande hand dragit den sista lotten ur skickelsernas urna;
förrådd af sin egen Genius, den ende gud han tillbad,
hade han för andra fången sett sin ära slockna och
spiran falla sig ur händerna för alltid. Han hade
störtat, menade man, under tyngden af sina egna fel, under
bördan af en omättlig ärelystnad, för hvars uppbärande
den nyss så kraftiga hjelteanden plötsligen syntes
alldeles förlamad. Men i sjelfva verket föll den väldige, som
»ärft alla revolutionens krafter och med dem förenat sin
egen jättestyrka», ingalunda genom tillfälliga förseelser
eller genom sina motståndares öfverlägeenhet, utan han
föll derföre, att han föraktade mensklighetens ädlaste
sträfvanden och vågade brottas emot tidens ande, som
var starkare, än han. »Två århundradens store man», för
hvars bragder Europa en gång icke befunnits rymligt
nog, egde till slut sin hela verld inskränkt till den trånga
omkretsen af en obetydlig ö, och icke ens der var han
sin egen herre. Fjettrad vid S:t Helenas ödsliga klippa,
hånad af ett folk, som ögonblicket förut jublande
samlat sig omkring hans fanor, hatad af en verld, som han
på höjden af sin makt beherrskat, återstod honom
numera i landsflyktens glömska ingenting annat, än
Pro-metheusqvalen af sönderslitande minnen, af krossade
förhoppningar och en stum förtviflan. Ludvig XVIII, länge
pröfvad och kastad kring verlden som en lekboll för
revolutionerna, men nu i den triumferaude legitimitetens
namn genom de allierades vapenmakt ställd i spetsen
för Frankrikes regering, hade ånyo tagit i besittning
sina fäders thron och sett erkänd den mvndighet, som
han tillika med det Ilonrbonska blodet fått i arf af
Ludvig XIV och Henrik IV, Ludvig den helige och
Hugo Capet. Europas öfriga furstar hade omsider från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
