Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G
mångfald vek undan för ett stelt och färglöst statsvälde,
som ej tillerkände värde, betydelse eller berättigande åt
något annat, än det, som för statsmaktens omedelbara
ändamål kunde användas. Staten blef sålunda enligt
detta system för mensklig rätt någonting lika
stillastående och liflöst som despotismen, och det var äfven i
full öfverensstämmelse med denna statens karakter
Napoleon ieke erkände såsom giltiga några andra
rättigheter, än dem han sjelf förlänat, utan uppbyggde allt
efter sina åsigter och i följd häraf satte nationaliteterna
helt och hållet å sido, ja! till och med trampade dem
under fotterna.
Denna ensidighet i den Napoleonska staten hade
under den långvariga kampen emot dess representanter
blifvit fullkomligen afslöjad för folken. De krafter, som
i denna kamp åstadkommit de största verkningarne, hadc
varit af natione! natur. Napoléons politik att förtrycka
nationalfriheten, att förneka nationaliteternas rätt och
betydelse hade retat folken till ett naturligt motstånd, och
deras uppvaknade sjelfkänsla hade uppeldat striden och
fört den till ett lyckligt slut’). Folkens nationalmedve-
’) Napoleon insåg också sjelf i en senare tid. att det var med
de nylifvade nationalitetsidéerna de allierade monarkerna hadc
vunnit slaget vid Leipzig, och han har äfven förklarat, att
det varit hans afsigt att i framtiden godtgöra deu
tiendtlig-het, hvarmed förhållandena nödgat honom att bekämpa de
nationella idéerna, och att samla Europas utskiftade och skilda
folk till stora och mäktiga enheter. «Une de mes plus
grandes pensées», yttrade Napoleon på S:t Helena, «avait été
l’agglomération, la concentration des mêmes peuples
géographiques qu’ont dissout, morcelés les révolutions et la politique.
Ainsi l’on compte en Europe, bien qu’épars, plus de trente
millions de Français, quinze millions d’Espagnols, quinze
millions d’Italiens, trente millions d’Allemands; j’eusse voulu
faire de chacun de ses peuples un seul et même corps de
nation. — Quoiqu’il en soit, cette agglomération arrivera tôt
ou tard, par la force des choses, l’impulsion est donnée, et
je ne pense pas, qu’après ma chute et la disparition de
mon système il y ait eu Europe d’autre grand équilibre
possible que l’agglomération des grands peuples». Métu. de
Sainte-Helène. Par le Comte de las Cases VII: 168.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
