Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges thron, säkerligen betraktats lika litet berättigad,
som konungen af Neapel, att intaga en plats i raden af
legitimitetens krönta hufvuden. Att det också ingalunda
saknats de, som velat ställa Carl Johan på samma linea,
som Murat, och sotn ej ogerna sett f. d. Marskalken af
Frankrike, denne »Ptolomteus i den Napoleonska
fältherregruppen», såsom en frejdad historieskrifvare behagat
kalla honom’), blandas bland spillrorna af sin fordne
herres välde, derpå ha vi i föregående del af detta
arbete erhållit tillräckligt många bevis. Men till lycka
för Sverige visade sig Wiener-kongressens ledamöter lika
godtyckliga i sina premisser, som i sina slutledningar.
Samme kejsare Alexander, som på tal om »Europas
rättigheter» svarat Tallevrand, att detta blott var »en för
tillfället påhittad fras», och öppet förklarat, att > emellan
politiska makter bestå rättigheterna endast uti det, som
för hvar och en lämpar sig bäst»2;, samme Alexander
kämpade dock, under känslan af sin tacksamhetsskuld
till Carl Johan, troget för dennes sak och behöll
segren. Den dynasti, åt hvars ledning Svenska folket fritt
och enhälligt öfverlemnat ledningen af sina
angelägenheter, blef sålunda den enda, som undgick de öfriga
under den sistförflutna tiden nyskapade regenthusens öde,
liksom också denna dynasti, omgifven af ett i botten
konungskt folk, fört ett både för henne sjelf och för de
tvänne riken, hvilkas förening så betydelsefullt
sammanfaller med hennes grundläggning, långt lyckosammare
regemente, än flertalet af Europas stater under det
sistförflutna halfva århundradet torde kunna uppvisa. —
Men icke blott Carl Johans arfsrätt till den Svenska
thronen, huru ogiltig den än för legitimitetens målsmän
kunde synas, lcmnades oantastad, utan
Wiener-kongres-sen afhöll sig äfven från all inblandning i Sveriges
förhållande till Norge, ehuru den nyss slutna föreningen
emellan dessa tvänne riken hvilade på grunder, som
’) Gervinus, anf. st. 1: 186.
2) Thiers, Histoire du Consulat et de 1’Empire, Livr. 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
