Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som, ehuru chef för Sveriges diplomatie, i allmänhet bar
hjertat på tungan, kunde ej heller nu tillbakahålla
uttrycket af sina innersta tankar och röjde dermed, huru
föga han gillade det skonsamma sätt, hvarpå
Norrmännen blifvit behandlade. Med en hos honom icke
sällsynt häftighet yttrade han sitt otvetydiga missnöje med
hvad som skett och isynnerhet med det uppskjutna
konungavalet. «Hvad skola väl dessa upprepade
eftergifter betyda», sade han, »då vår segrande armé står
några dagsmarcher från Kristiania med Fredrikshall och
Fredriksstad i sitt våld? Skall det eröfrade landet icke
blott upplyftas i jeranbredd med Sverige, utan ock
Svenska konungens rätt dertill göras beroende af de
bese-grades fria val? Detta går ¡sanning för långt
Grefve Löwenhieliu, som uppriktigt delade
kronprinsens åsigter, invände häremot, att, sedan de båda
rikenas förening var beslutad och offentligen erkänd,
kunde ingen annan än Carl XIII väljas till Norges
konung, och att den skenbara valfriheten var medgifven
endast för att ej onödigtvis stöta den Norska
sjelfstän-dighetskänslan för hufvudet.
Grefve Engeström fann sig dock af dylika skäl
ingalunda tillfredsställd, utan fortfor att i missnöjda
ordalag uttala sig emot denna ytterliga undfallenhet,
denna »courtoisie», som enligt hans förmenande
endast tjenade att nära Norrmännens öfverdrifna
inbilskhet och stegra deras obefogade anspråk. Da grefve
Löwenhieliu slutligen åberopade de gamla löftena, gifna
redan före freden i Iviel och sedermera högtidligen
beseglade genom proklamationen af den 8 Febr., afbröt
honom grefve Engeström med stigande häftighet: »Men
med hvad rätt vilja Norrmännen åberopa löften, som de
förverkat genom sin uppresning? Hvårföre då icke göra
svärdets rätt gällande och ställa ett två gånger eröfradt
land i det förhållande till oss, som det bör stå? Och
än mera! skola nu Norrmännen efter eget behag få
tillskapa en konstitution, och vår konung emottaga kronan
af deras hand som en nådegåfva? Tror Ni väl, att 11a-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
