Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•ler det egennyttigaste godtycke förestafvade domsluten
och der mäktiga inflytelser sökte göra sig gällande till
mehn för Sverige och Carl Johan’). Dessutom hade
inom ejelfva Norge planer yppat sig. alltför betänkliga
att från Sveriges och dess thronföljares sida helt och
hållet lemnas utan uppmärksamhet. Det är redan i det
föregående berättadt. huru man under kronprinsens
vistande i Luttich (Mars 18 i i) börjat i Norge framhålla
hans person såsom det förnämsta och nästan enda
hindret för föreningen, och man hade helt öppet låtit
förstå, att om Carl Johan kunde aflägsnas från den
Svenska thronföljden och prins Kristian få inträda i hans
rättigheter, skulle föreningen göra sig sjelf och heloas
med allmänt bifall i Norge1). Hade Carl Joban blifvit
slagen i Tyskland, så skulle denna plan. som i
smygande meddelanden letat sig väg till en del af Svenska
arméens befäl, möjligen kunnat få en ganska
fruktansvärd betydelse och utsträckning3); nu deremot gick den
genast i qvaf, och seglen indrogos försigtigt vid
segervinnarens återkomst till Sverige. Den Norska
sjelfstån-dighetsifvern lät sig emellertid härmed ej afkylas eller
afskräckas, utan var genast färdig med nya äfventyrliga
förslag. Man erbjöd Carl Johan att genast blifva Nor-
’) Jfr Sckinkel-Bergmau, Minnen ete. Åttonde Del., sidd. 214,
253. Särskildt erinra vi om de förhoppningar, som
Norrmännen sjelfva temligen allmänt fastade vid England, »der
enthusiasmen var stor för Norge». Se t. ex. Pavels
Dag-böger 188, 203, 227 samt A. Fave, Norge i 1814 sid. 122
ff. I sistnämnde arbete (sid. 125 not. 2) anföres (ur
Gjes-sings Kristian VIlLs historia) om den bekante Morier att
»han sedermera blef anställd som Engelsk diplomat i
Dresden, hvarest han anförtrodde en man, som i denna period
spelat en roll i Norge (Adler?), att Castlereagh specielt
uppdragit honom att undersöka, om det knnde antagas, att prins
Kristian som härförare kunde bjuda Carl Johan spetsen, i
hvilket fall man kunde vara hågad att komma Norrmännen
till hjelp, men då Moriers berättelse ljöd i motsatt riktning,
togos de motsatta förhållningsreglorna».
J) Schinkel-Bergman, anf. st. sidd. 49 ff.
3) Anf. st. sidd. 52 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
