Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tröstan utan öfvermotl, men också utan fruktan fröjda
sig vid den tanken, att: »tjugo år härefter är Sverige
vårt!» Eller instämmer ej flertalet af Sveriges
innebyggare midt under kampen mellan dagens meningar, som
kunna vara sanna, falska eller, såsom ofta är fallet,
half-sanna, i följande skildring’) af livad vi Svenskar tänka
om Norge och önska Norge?
»Vi glädja oss af innersta hjerta åt den
sjelfstän-dighef, som Norge lyckades att vinna på en tid, då det,
efter menskligt sätt att se, var minsta möjliga utsigt att
med ett fåtaligt folk kunna grundlägga ett nytt välde.
När någonsin på allvar den möjligheten framkastas, att
Norge skulle kunna hafva blifvit en Svensk provins,
måste ett sådant tal alltid för oss vara upprörande — för
oss, som fått se, hvad Norge blifvit. Hvad än som kan
brista och hvilka missriktningar der, som allestädes, må
förefinnas, har dock Norge i sin storartade utveckling,
under sin korta frihetstid, visat sig värdigt frihet och
6jelfständighet. Så ung denna återuppväckta gamla stat
än är, intager hon dock, i de flesta hänseenden, en
aktningsvärd plats vid sidan af Sverige och Danmark. Men
hvad Norge blifvit, har det blifvit genom sig sjelft, med
Sverige: det hade icke blifvit livad det är, genom och
under Sverige. Om t. ex. en inympad Svensk högskola,
i stället för en nationelt Norsk, legat i Kristiania, hade
vi aldrigr fått emottaga de herrliga alster af forskning
och konst, som vi nu ega från Norska händer —
frukter af det Norska snillet, som icke blott äro af allmänt
värde, utan ock af den art, att de särskildt behöfvas
för vår egen del, att de med lifvande och närande kraft
verka på vår egen nationalitets befästande och
utveckling, att de utgöra en nödvändig fyllnad uti och
fulländning utaf den folkliga treenighet, som det en gång
behagat Gud att kalla till lif i Skandinavien, och som,
J) Ur ett föredrag vid den Nordiska festen i Lund 1860 af
Alb. Lysander. Se tidningen Aftonbladet för den 9 Mars
1860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
