- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
133

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid härigenom uppkomna utomordentliga penningebehof,
utgrenande sig till hvar och en individ i samhället, på
hvars ekonomiska tillstånd den allmänna olyckan af
missväxten i mer eller mindre mon verkade, blefvo många
för de okloka egendomsköpen utgifna skuldsedlar till
betalning förfallna och uppsagde. Så länge diskonterna,
hvilka redan tidigt börjat begagna i reglementena ej
förebygda utvägar att till öfverdrift utsträcka sina
utlåningar, ännu hade stora summor att utbjuda, visade
sig spekulationerna icke misslyckade. Men då
diskontlånen, i stället att bibehålla sin ursprungliga form och
vara endast på halft år gifna försträckningar, blifvit
genom omsättningar snart sagdt stående lån, så inträffade,
att sedan den summa, utöfver hvilken diskonten ej
vågade gå, en gång var utlånad, kunde tillgången ej blifva
större, än hvad som genom intresse och afbetalningar
erhölls. Då det emellertid berodde af
diskontdirektionerna att bestämma afbetalningsprocenten, var någon
säkerhet i detta fall ej gifven, och det blef sålunda
mindre möjligt att med de erhållna lånen understödja
sådana företag, som, ehuru nyttiga, lofvade endast en
långsammare ersättning. När åter behofvet af lån ökades,
blef af denna ställning en följd, att äfven personer med
god kredit och verklig förmögenhet icke kunde erhålla
de lån, de sökte, emedan antalet af ansökningar
öfver-steg tillgångarne. Naturliga följden blef, att isynnerhet
de, som grundat sina fastighetsköp på en falsk
beräkning af penningeöfverflöd och deraf väntade
penninge-vanvärde, råkade i stor förlägenhet, när återbetalningen * i

ökadt utsäde uppkom sålunda likväl mellan åren 1810 och
1812 en minskad afkastning för det senare af ej mindre äu
1,570,000 tunnor, och om man beräknar den sistnämnda
summan blott till 6 r:dr b:ko öfver hufvud, hvilket i
anseende till de i följe af 1812 års missväxt uppkomna höga
priser icke måtte vara för högt tilltaget, skulle fyllandet af
bristen, i följe af 1812 års misslyckade skörd, hafva fordrat

i penningar ej mindre än 9,420,000 r:dr b:ko». Vi behöfva
ej erinra om, att dessa beräkningar äro temligen osäkra;
men de torde dock i någon mon vara upplysande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free