Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfälliga förhållanden såväl inom handeln, som
närin-garne, sökte man en skenbart giltig förklaring från
annat håll och »ett stort magiskt ord för att uttrycka
denna förklaring». I våra dagar skulle detta ord blif—
vit handelskris, ty just en sådan, föregången af sina
vanliga orsaker och hotande med sina vanliga verkningar,
var nära för handen att utbryta’). Nu åter blef
penningnöd ordet för dagen2), och som denna företrädesvis
ansågs ha sitt upphof i den påstådda ofantliga
handelsbalansen under dc senare åren, ropade producenterna
högljud t och med segrande framgång, att, med undantag
af den politiska ställningen och administrationens
oförmåga att icke »redan 1812 blifva varse den graf, som
sedan några år tillbaka börjat gräfvas för det allmänna
välståndet» samt hennes i följd deraf vidtagna »felaktiga
anstalter», ingenting verksammare bidragit till den
öfver-klagade förlägenheten, än de lyckliga konjunkturer, som
till men för de närande klasserna gynnat handeln. Och
då man ej med ens kunde förstöra all aktiv handel
ville man åtminstone, så mycket som möjligt var,
inskränka den och söka tvinga de kapitaler, hvilka
tran-sitohandeln ansågs hafva upptagit, att uteslutande
användas på näringarne och framför andra på åkerbruket.
I öfverensstämmelse härmed framlade Särskilda
Utskottet ett förslag, åsyftande att »undanrödja alla hinder för
enskilda industriens bemödanden». De verksammaste
medlen dertill ansåg utskottet vara å ena sidan underlättad
tillgång till lån åt producenterna förmedelst utvidgande
af de redan befintliga diskonternas rörelse och inrät-
’) Se Bergfalk anf. st. p. 101 ff.
2) Banko-utskottet vågade dock öppet uttala, att
»penuingtill-gåiigen» i landet var »ganska betydlig» (se dess memorial af
cl. 6 Maj 1815 i Bih. till Riksståndens Prot. UL 337 ff.),
och då pa riddalhuset häremot gjordes anmärkning,
förklarade utskottet i ett senare memorial af d. 13 Juli (anf. st.
A: 3: 1649 ff.) sitt uttryck så, »att tillgången på peuuingar
inom landet visserligen ej minskats i den måu
peuningerän-tan på de senare åren uppstigit».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
