- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
181

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under det sålunda representationsfrågan helt
fred-ligt och betraktad, såsom det vill synas, med temligen
stor likgiltighet, undergick en för dess framtida snara
lösning föga lofvande behandling hos ständerna, hade i
den ofvannämnde major af Forselles’ hufvud upprunnit
en plan, beräknad på helt hastigare och vida mera
omfattande resultater i afseende på denna fråga.

Forselles, officer i flottan, var en käck och
tilltag-sen, men envis, inbilsk och föga bildad Finne, som i
följd af ett drag af personlig bravur blifvit af sin
gynnare, amiralen friherre Rudolf Cederström, lofordad och
af Carl Johan utnämnd till ordonnansofficer. Forselles’
något obändiga lynne behagade dock icke kronprinsen,
och hans befordran gick ej så fort, som den unge
upp-åtsträfvande mannen möjligen hoppats, utan hade
af-stannat med majorsfullmakten och svärdsordens
riddar-stjerna. Han ville då utmärka sig på en annan bana
och trodde sig kunna skörda lagrar frän sin bänk på
riddarhuset. Med huru föga framgång han häri
lyckades, hafva vi redan sett. Hans »strödda tankar om
representationen» blefvo ej ens förevigade i
riksdagsprotokollen, och hans första uppträdande på det
parlamentariska fältet blef åfven hans sista. Men han lät derföre
ej afskräcka sig från ännu ett försök att tillfredsställa
sin oroliga ärelystnad. Icke okunnig om det hos
mången herrskande missnöjet med de liberala villkoren för
föreningen med Norge, men helt och hållet missräknande
sig på kronprinsens åsigter derom, tillställde han ett
upptåg, som var alltför enfaldigt anlagdt för att blifva
af någon betydelse, men åt hvilket beställsamheten gaf
stora dimensioner, troligen just emedan detsamma, såsom
yppadt inom kronprinsens egen omgifning, på allt sätt
sökte hemlighållas. Händelsen var följande:

En afton, då kronprinsen efter middagstaffeln
återkom till sitt kabinett, lemnade man honom ett anonymt
bref, som funnits inkastadt i slottsgångarne.
Författaren började sitt bref, sotn var dateradt den 18 Juni
18 lö — sjelfva Waterloo-dagen — med varningar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free