Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Knappast någon dag har gått förbi», yttrade talmannen,
»utan att E. K. H. utmärkt den med någon ny
välger-gerning. Det har varit bondeståndet en synnerlig glädje,
att åt E. K. H. få anförtro sina enskilda och allmänna
angelägenheter. E. K. H. har aldrig låtit någon gå
ifrån sig ohulpen. Måtte E. K. H. få ostörd följa sitt
ädla hjertas böjelse att få lefva i frid och lugn och
blott använda sitt snille, sin verksamhet, sin rådighet på
upphjelpande af de förenade rikenas invärtes ställning,
skydda åkerbruk och näringar. Skandinavien skall då
genom E. K. H:ts vishet blifva sällt och lyckligt, och
både samtiden och efterverlden skola vittna om den
sanning, som djupt tryckes i hvarje Svensk och Norrmans
tacksamma hjertan: detta var Carl Johans verk».
Så bedömde nationen sina förbindelser till Carl
Johan vid denna tid. At de förtjenster, som på detta
sätt inom några få år förvärfvat honom en så allmän
tillgifvenhet, ett så oinskränkt förtroende, egnade äfven
konung Carl XIII ett rättvist erkännande i sitt
afskeds-tal till ständerna vid riksdagens afslutande d. 9 Augusti
IS \ b, h vari han bland annat yttrade följande: »Det
gif-ves tillfällen i rikens enskilda och i verldens allmänna
häfder, då utomordentliga händelser framkalla
utomordentliga män att dem leda och förordna, och då sinnets
lugna myndighet mer, än maktens, befaller öfver farorna.
Mera än en gång hafva Sveriges konungar genom egen
kraft mångdubblat det folks ära och anseende, som de
ledde till seger; så har äfven min son med mäktig arm
höjt Sveriges baner på Leipzigs fält och vid Bältens
stränder; gifvit åt ett i Europeiska statsförbundet till
hälften förgätet land både aktning och trefnad och
sjelf-ständighet och lugn; ej ensamt under krigets skiften
skådat segrarnes ära, men äfven krigarens nödiga vård;
sparat genom fremmande biträden rikets tillgångar och
beredt det genom egna försakelser stora och förr aldrig
sporda betydliga förmåner, och slutligen fullbordat sitt
verk genom föreningen mellan Skandinaviens tvänne folk».
Med rörelse afhördes den gamle konungens sista ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
