- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
223

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

underordnad. Jag vet nog hvad jag bör göra utan
både edra och Wetterstedts råd. När stunden är inne,
skall ni få ordres. Intill dess lemna mig i ro».

Adlercreutz aflägsnade sig, qväfvande, så godt han
kunde, sin förtrytelse. Efter en knapp halftimmas
förlopp blef han ånyo inkallad till kronprinsen, hvars
vänlighet nu öppet lade i dagen, att han önskade återställa
det goda förhållandet. Försoningen var också,
åtminstone i yttre måtto, lätt tillvägabragt; ty Adlercreutz
var nöjd så snart trupperna fingo sätta sig i marche.

Under kampagnen i Holstein red kronprinsen en
gång i Adlercreutz’ sällskap förbi en Svensk
infanteribataljon, som hvilade i månskenet på blotta snön.
Kronprinsen, som var öm om sina krigares välbefinnande, blef
ond och tilltalade bataljonschefen med stränghet.
Adlercreutz sökte försvara honom och yttrade: »dervidlag är
det ingen fara. Ers kongl. höghet skulle sett, huru
soldaten fick göra i Finland 1808», hvartill kronprinsen
misslynt svarade: »Vous me parlez toujours de votre
Finlande et de vos soldats finnois — combien en avez
vous ramenés?»

Huru onådigt kronprinsen upptog Adlercreutz’
anspråk att, vid återkomsten från Tyska kriget, under
intåget i Stockholm få intaga platsen vid hans sida hafva
vi på annat ställe omnämnt1). Adlercreutz åtnjöt i
egenskap af general-adjutant för arméen ett stort anseende;
han var härom ingalunda omedveten och handlade i
följd deraf icke sällan egenmäktigt. Att under alla

dessa förhållanden en man med Adlercreutz’
samhällsställning och omfattande verksamhet skulle kunnat slippa
undan afundens eller illviljans mer eller mindre
smygande angrepp, hade varit allt för mycket stridande mot
tingens vanliga ordning. Såsom ledamot af statsrådet
utöfvade han dessutom, ined stöd af Lagerbring och
Wirsén, ett inflytande, som snart började kännas
kronprinsen temligen obeqvämt. Adlercreutz var af naturen

’) Se Schinkel-Bergman, anf. st. VIII: sid. 158.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free