Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
)> 11 a r en qvinlig själs ömhet och trohet blifvit mera
pröf-vad än Grefvinnan Armfelts, som, förenad med en man,
hvars lefnad kan liknas vid den pä stormiga vågor
vältrade, än uppåt skyn höjda, än ntr i hafsdjupet störtade
seglarens färd, följde honom i djupet af hans fall som
på höjden af hans lycka, i Rysslands ödemarker som i
Neapels sköna, men försåtliga lustsalar. Hvad hon
utstod, än ensam resande i Polen, som då hade upprest
sig emot den ryska makten, än delande med sin man i
Ivaluga det mångfaldiga betryck, soin åtföljer en
landsflyktings i sig sjelf tunga lott, och livad hon verkade
för honom och sina barn, till tröst i den närvarande,
till hopp för den kommande tiden, förtjenade en
skildring, som omständigheterna här ej medgifva. Jag
nämner blott, att hon härvid bevisade en själsstyrka, som
hos en man beundras och besjnnges som hjeltemod,
men hos en qvinna bär endast tålamodets och
försakelsens ödmjuka namn och begär icke menniskors pris,
nöjd med den tysta välsignelsen ofvanifrån». . .
»Så var hennes lefnad lik den irrande fogelns, som
öfver haf och land flyger i storm och oväder, och om
han än i söderns sköna lundar då och då med nöje
livilar, dock ingen ro, ingen trefnad finner, tills hnn åt
hemlandet igen får följa med våren».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
