Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke begära annat än freden och icke hysa någon annan
ärelystnad än den att i ostörd ro få skuta sig sjelfva.
Uttröttade af krigets ansträngningar — vare sig det
be-redt dem segrarnes fröjd, eller nederlagens
förödmjukelser — eller mattade af inre skakningar, som, då de icke
sluta med att tillintetgöra en stats sjelfbestånd, vanligen
bilda utgångspunkten för en ny, friskare och sundare
utveckling i dess lif, längta folken efter en hvilostund,
ett rastningsställe för att draga andan och återhemta
sig. Hafva de vunnit målet för denna längtan, taga de
med ifver i besittning freden, tryggheten, det länge
saknade lugnet och erfara för ögonblicket en känsla af
tacksam förnöjsamhet. Denna blifver dock merendels af
kort varaktighet. Den är, liksom alla menskliga
känslor, de må klappa i individens bröst eller sätta ett
helt folks hjerta i rörelse, af förgänglig art. Den
försvagas eller försvinner i samma stund man, i skydd för
yttre faror och inre hvälfningar, vaknar upp till full
besinning och, skådande omkring sig, börjar upptäcka de
nya sakförhållanden, som de utkämpade krigen eller den
genomförda revolutionen lemnat efter sig, och hvilka för
den klarnande blicken snart framstå som uttryck af nya
grundsatser eller som vägbrytare för nya idéer. Det är
den lugna eftertanken, som härmed återtager väldet; det
är kärleken till fäderneslandet eller beräkningen af egna
fördelar, som pröfvande frågar, hvilken borgen för
framtida sällhet det närvarande har att erbjuda; det är den
osminkade verkligheten, som tränger sig fram och gör
sig gällande — denna verklighet, som hos både
regen-ter och folk skoningslöst tillrättavisar alla öfverdrifter
och afkyler nll inbillad hänförelse. Det är samhällets
»återgående till dagordningen», sedan man ännu en gång
genom någon mer eller mindre dyrköpt erfarenhet
hunnit öfvertyga sig om den af både klokheten och pligten
förestafvade nödvändigheten »att i det offentliga lifvet
icke göra sig några illusioner i afseende på det onda
och bristfälliga, som vidlåder det bestående, utan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
