- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
253

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ingalunda dylika förväntningar. Helt och hållet barn af
sin tid — i mycket äfven framom sina samtida — var
han, liksom denna, rörlig, iätt mottaglig för vexlande
idéer och i vissa fall mycket känslig för
omständigheternas påtryckning. Redan från första början hade den
i Frankrike lössläppta folkmaktens våldsbragder väckt
hans afsky’), och sannolikt hade han — om också icke
utan kamp med sig sjelf och sina käraste minnen —
redan hunnit svalna i sina demokratiska böjelser långt
innan Napoleon på den republikanska författningens
ruiner uppreste enväldet, och Frankrike, som redan länge
haft en sjelfstyrande herre, erhöll en ärftlig kejsare.
Och detta ärftliga kejsardöme, som småningom återförde
allt det föråldrade, hvars förstörande kostat tusentals
menniskors lif; som omgaf sig med en lysande hofstat;
som återupplifvade de gamla titlarne, ordnarne,
rangordningen; som skapade en ny länsade] med prinsar,
hertigar, grefvar och baroner — skulle väl någon, som
blifvit inryckt i trollkretsen af detta lif, kunnat undgå
att taga intryck af dess vanor, tycken och tänkesätt?
Skulle väl Carl Johan — marskalken af Frankrike,
prinsen af Ponte-Corvo, kejsarens anförvandt — stående
midt i hvirfveln af denna nyskapade aristokratis
öfver-mod och kalla sjelfviskhet, hennes äregirighet,
penninge-lystnad och praktbegär, skulle väl han ensam kunnat
behålla qvar af den »enkle medborgarens» smak och
böjelser mera, än hvad han i sjelfva verket bevarade?
Ännu mindre kunde dessa böjelser förblifva oblandade,
sedan han sjelf mottagit arfvet af en urgammal thron,
oingifven sedan århundraden tillbaka af en ärftlig adel,
som af ålder vant sig att dela regentens makt eller att,
smekad af hans bevågenhet, vara det förnämsta
verktyget för den konungsliga viljan. 1 denna sin nya
ställning kände sig Carl Johan af många skäl — hvilka han
måhända fann kraftigare, än de många talrika motskä-

’) Jfr Personalier vid konung Carl XIV Johans begrafning,
Geijer, Sami. Skr. I: 2: 247.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free