Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kronprinsen förenade Engeström emellertid en öppenhet
i karakteren, som gjorde, att han alltid i vigtigare
statsangelägenheter utan omsvep uttalade sina tankar, äfven
om dessa voro i strid med kronprinsens, och hans
be-pröfvade redlighet skuggades aldrig af ett enda drag af
egennytta. Carl Johan kunde icke annat än till sitt
fulla värde uppskatta dessa redbara egenskaper, men
egnade dock i allmänhet, åtminstone från och med 1812,
sitt förtroende rörande de utländska ärendena
företrädesvis åt hofkansleren, friherre Wetterstedt, hvars
öfver-vägande bildning, klara uppfattning och snabba
fyndighet jemte hans öfvade och eleganta penna gjorde
honom, om icke till en statsman af första ordningen, dock
till en bland de skickligaste diplomatiska förmågor, vårt
land haft att uppvisa under det sistförflutna halfva
århundradet. Hans smidiga väsende, hans fina takt, hans
lifliga konversation, flödande af tankar, fantasi och
qvick-het, gjorde honom dessutom icke mindre i det enskilda
umgänget, än vid rådsbordet, mera behaglig för
kron-prinsen, än Engeström, med hvilken Wetterstedt för
öfrigt täflade i ädel fosterlandskärlek.
Friherre Fleming, som sedan 1794 varit fästad vid
Gustaf IV Adolfs hof och under de första åren ganska
nära vid hans person, var dock långt ifrån att af
kronprinsen misstänkas för några vådliga sympathier för det
IIolstein-Gottorpska huset. Det vur egentligen först
med l<09 Fleming börjat sin offentliga bana. Han
utmärkte sig mindre genom några lysande
statsmannaegenskaper, än genom sin börd, sin smak i litteratur
och skön konst och sitt frikostiga nit för deras
befor-dran, genom en värdighet i sitt väsende och hållning,
som gjorde hans blick, uttryck och sjelfva hans tystnad
vältalig, samt framför allt genom en kaiakterens
ädelhet, som icke kan tecknas sannare, än med Geijers
ord’): »Friherre Fleming har aldrig förnekat eller döljt
en öfvertygelse». Hans valspråk Sanning och Menmsko-
’) Saral. Skr. I: 2: 151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
