Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hoppas, göra sig värdig den höga bestämmelse, som
väntar honom. Han skall af mig lära att akta folkets
rättigheter för att befästa sina egna, och jag beder Gud
skänka honom kraft och förmåga att kunna motsvara
edra förhoppningar».
Sådana ord kunde icke annat än slå an på
Norrmännens hjertan. Också var det under lifliga
tillgifven-hetsbetygelser kronprinsen och prins Oscar den 6 Xov.
lemnade Kristiania, hvarefter de den II s. m. inträffade
i Stockholm.
Här hade penningeställningen alltmer stegrat
regeringens bekymmer, och de meddelanden, som från
styrelsens ledamöter härom ingått till Carl Johan, synas
varit den i främsta rummet påskyndande anledningen till
hans hemresa från Norge. Den fråga, hvars lösning
för närvarande och närmast förorsakade 6törsta
bryderiet och mycket delad uppfattning, gällde möjligheten
och medlen att hejda kursens oupphörliga stigande eller
det Svenska myntets oafbrutna sjunkande i värde på
den Europeiska penningemarknaden. Carl Johan,
hvilken, som bekant är, ansåg sig i kännedomen om
finansiella förhållanden och deras behandling ega få sina
likar och med det lifligaste intresse omfattade alla
dithö-rande ämnen, egde här ett rikt tillfälle att pröfva sin
förmåga och sin erfarenhet. Hans fyndiga snille var
outtömligt på planer och förslag, och hans enskilda kassa
sparades icke, när det gällde att utföra dem. Hans
Järta, grefve A. G. Mörner och Wirsén voro de
rådgif-vare, med hvilka kronprinsen i dessa frågor
företrädesvis meddelade sig; men dessa, långt ifrån att alltid gilla
hans åsigter, bekämpade dem icke sällan envist och
ståndaktigt. Motståndet, ehuru visserligen icke i
kronprinsens smak, förminskade icke i ringaste mon hans
högaktning och förtroende för de nämnde rådgifvarne. "De
hafva icke samma erfarenhet, som jag, emedan de icke
hittills sysselsatt sig med så svårlösta frågor», skrifver
kronprinsen vid denna tid, »men för öfrigt gör jag dem
alla den fullständigaste rättvisa. De täfla med mig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
