- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
291

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

under hörande bondhemman, äfvensom den enahanda
frihet, hvilken adeln åtnjutit för sina sätesgårdar, skulle
upphöra med nuvarande egares afgång och ej öfvergå
till deras efterkommande; den nuvarande adelns öfriga
privilegier och företrädesrättigheter skulle, så vidt de ej
stodo i strid med grundlagen, bibehållas för de
nuvarande innehafvarne och dem af deras barn, som voro i
lagligt äktenskap födde, då den ifrågavarande lagen
utfärdas; men efter de nuvarande adelsmännens och
om-förmälde deras barns död, skulle allt ärftligt adelskap i
Norge upphöra, samt livar och en, som icke vid nästa
lagtima storthing kunde med lagliga handlingar styrka
sitt adelsskap, skulle för framtiden både för sig sjelf
och sina barn hafva förlorat all rätt dertill1).

En angelägenhet, hvarom stortingets tankar
der-emot visade sig betydligt mindre odelade och bestämda,
än i afseende på adelns afskaffande, var frågan om
Norges andel i liqviden af den Danska monarkiens
statsskuld i öfverensstämmelse med Sjette Art. i
Kielerför-draget. Redan Eidsvoldsförsamligen hade i detta
förhållande erkänt Norges betalningsskyldighet och något
offentligt förnekande af denna skyldighet var visserligen
icke heller nu någon Norrman nog djerf att framkasta;
men man lät icke otvetydigt förstå, att, om denna
skuldbörda kunde öfverflyttas på Sverige, skulle det vara för
grannsämjan särdeles upplifvande och säkerligen mycket
bidraga att befästa föreningen — ett förslag, hvars
o-blyghet endast kan förklaras af det förtviflade läge,
hvari Norges finanser för ögonblicket befunno sig. Som
emellertid denna fråga lämpligast framställes i sitt
sammanhang dels med de närmast följande storthingens
behandling deraf, dels med de förvecklingar, som den
föranledde med de Europeiska stormakterna, spara vi dettn
ämne till ett följande kapitel.

Storthingets förhandlingar hade fortgått ett helt år;
de nalkades omsider sitt slut. Vid denna tid afreste

’) Storthingsforhandlingarne I: 2: 242, IV: 2: 245 ff., 24C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free