- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
316

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under det »nhängarne af legitimiteten såsom den
enda berättigade grund, hvarpå Europas throner för
framtiden skulle befästas, genom pressen gåfvo luft åt
sin skadelystnad mot Carl Johan, bedrefs i samma
fiendt-liga riktning ett icke mindre ränkfnllt spel inom de
aristokratiska salongerna i Paris och inom hofvet. Ludvig
XVIIIis känslor behöfde i detta fall ieke bearbetas’).
Hans medfödda böjelser, hans minnen, hans lefnad och
hela hans närvarande ställning gjorde honom på samma
gång till legitiraitetens idol och till hennes villigaste
redskap. Han var ju i mångas ögon och icke minst i sina
egna, snart sagdt, den ende legitime monarken i Europa.
»Vid sidan af Hugo Gapets ätt», hette det, »äro alla
öfriga konungaslägter barn från i går» och »i Europa
finnes blott en monarki — Frankrike»’). Under
inflytelsen af sådana åsigter kunde Ludvig XVIII icke vara
Carl Johan synnerligen bevågen, äfven om han icke
genom de meddelanden, med hvilka den Franska
beskickningen i Stockholm tid efter annan undfägnade sin
sou-verän, blifvit eggad att emot den Svenske thronföljaren
hysa misstro och ovilja3). Han begagnade också snart

’) Måhända funnos dock i Ludvig XYHLs omgifning åtskillige,
som voro ännu ifrigare legitimitetsdvrkare, än han sjelf.
Sär-skildt ryktbar i detta fall var grefve de Blacas, som ej gjorde
någon hemlighet af, att han ansåg deu nuvarande Svenska
regeringen för »revolutionär». Jfr Schinkel-Bergman, anf. st.
VIII, sid. 148 och 268.

’) Chåteaubriand.

s) I trots af dessa känslor och sin legitima upphöjdhet torde
dock Ludvig XVIII i djupet af sitt hjerta icke kunnat neka
Carl Johan sin högaktning och beundran. Ludvig erkände
efter mötet i Compiegne, att han i den Svenske
thronföljaren funnit en utmärkt personlighet, fullt vuxen sin höga
ställning, och i hertiginnan de Cayla’s memoirer yttras med
af-seende härpå: »Les souverains de l’Europe, en general,
n’étaient pas contens d’avoir un roturier pour confrère; mais
Louis XVIII, qui avait la plus haute opinion du prince de
Suède, me disait en parlant de lui: Il est des bois qu’il faut
pour fonder une dynastie». 8e Mém. d’une femme de
qualité sur Louis XVIII, Brux. 1829, I: sid. 244.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free