Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att sucka öfver en stor allmän olycka; de minst
försagde begagnade sig af den smula talförmåga, de ännu
egde qvar, för att beklaga hvad de kallade förlusten af
Frankrikes storhet och ära». Vidare förmäles i samma
depesch, att kronprinsen någon tid envisades att ej
frimodigt erkänna les faits accomplis; han hade drömt om
inrättandet af en republik i Frankrike, och vid
underrättelsen om Bonapartes fall hade han ej mäktat dölja
sin första sinnesrörelse. Han hade väl tänkt tvänne
dagar bevara hemligheten ända till dess ett statsråd blifvit
hållet för att då uttala sina tankar med ett lugn, som
ännu brast honom; men detta öfversteg hans krafter.
Han hade icke kunnat motstå behofvet att i djupaste
hemlighet anförtro sina önskningar och förhoppningar åt
en förtrogen, sedermera åt en andre, vidare åt en tredje,
slutligen åt alla, som han träffade. Under hela dagen
den 6 Juli hade han ej tänkt på annat än inrättandet
af republiken, alldeles som om det varit hans egen
angelägenhet. Han förlorade sig i osammanhängande
illusioner, de der stötte alla, åt hvilka han anförtrodde sig:
han smickrade sig med hoppet, att republikanerna, om
de fingo öfverhanden, skulle ställa honom i spetsen för
deras regering. Ännu till sista ögonblicket ville han
ännu hoppas. Han fastade sig med välbehag vid
proklamationen om Napoleon II, som borde splittra de
allierade, hämma deras tåg, återförena alla Fransmän. Herr
von Engeström förklarade sig deröfver ganska öppet;
han yttrade det till och med till Österrikes chargé
d’affaires och företog sig att lyckönska honom till den
lysande roll, som erkehertiginnan Marie Louise skulle utföra.
»Det var endast med förvåning — skref Rumigny —
som han hörde denne diplomat fråga honom, med
öppenheten hos en gammal husar, om han händelsevis ville
skratta på hans bekostnad». — Nyheten att Paris
dag-tingat gjorde slut på alla dessa illusioner. Då den
emellertid ej förkunnade den definitiva tillintetgörelsen af
Carnots och Fouchés parti, ville man ännu hoppas».
Denna halft skämtsamma teckning af Stockholmshofvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
