- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
329

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

före, att man var tillbakasatt under Napoleons styrelse.
Hvarken Napoleon eller Bourbonerna! sådant är det
allmänna ropet från flertalet af nationen. Hon påkallar en
ny chef, som kan erbjuda trygghet åt alla partier (qui
ne puisse effrayer nucune partie), som icke liar någon
hämnd att utöfva, och som antager en konstitution. Se
der deras önskningar! Hela Europas förenade
bajonetter skola förgäfves söka nedtysta dem. Hållningen
hos den vid Loire stående arméen är fortfarande
densamma. I stället för att sätta sig i 6petsen för denna
armé och söka utdrifva fremlingarne, önskar konungen
att få den upplöst, hemförlofvad, vanhedrad . . . Om jag
icke i hög grad bedrager mig, äro Fransmännen alltför
mycket känsliga för äran att någonsin fästa sig vid
furstar, som hållit sig gömda bakom Engelska arméens

7 O C O

tross, och som aldrig skola kunna tillvinna sig någon
verklig tillgifvenhet».

»Var öfvertygad, att färgerna på denna tafla icke
åro öfverdrifvet mörka. Det närvarande är förfärande,
framtiden full af skräck».

»Konungen och folket under skammen af deras
gemensamma olycka anklaga hvarandra ömsesidigt.
Kej-sar Alexander har yttrat till en Fransman: »/ skolen
återfå, Bourbonerna, men bundna till Itänder och fötter»’).

Ivan man väl förvåna sig öfver, att dylika
meddelanden väckte kronprinsens smärtsamma deltagande? Han
såg i Frankrike icke blott det gamla fäderneslandet,
vaggan för hans lif och för hans ära, och hvars öden
aldrig kunde blifva honom likgiltiga, utan han såg der
äfven härden för den revolutionära glöden, som vid ett
nytt uppflammande åter skulle kunna sätta hela Europa
i låga. Följderna af ett sådant furnyadt utbrott voro
omöjliga att med visshet beräkna i hela deras omfång,
men att de äfven skulle kunna drabba Sverige och
sär-skildt Carl .Tohan, var långt ifrån osannolikt. Dessutom
voro redan med den andra restaurationens inträde för-

’) Depesch från Signeul, Paris den 15 Juli 1815.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free