- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
340

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I dessa yttringar af Carl Johans kärlek till
Frankrike, till det förflutnas minnen, till den »stora arméens»
tappra söner, som kämpat vid hans sida eller under hans
befäl, återspeglas hans egen hjeltesjäls menniskovänliga
och ridderliga ädelmod i sin renaste glans. Man ser
derjemte, huru i samma mon politiken och hans
offentliga ställning alltmera skilde honom från Frankrike, de
enskilda förbindelserna med detta land blefvo honom
ännu dyrbarare. Men äfven i dessa brast, enligt
förgängelsens lag, den ena länken efter den andra, och just
vid den tidpunkt, der vi nu befinna oss i vår berättelse,
emottog kronprinsen sorgebudet om en förlust, som gick
honom djupt till sinnet. Fru Staël hade dött i Faris
den 14 Juli 1847. Carl Johan hade i denna
tidehvarf-vets utmärktaste qvinna egt en bland sina trognaste
anhängare, och han hade alltid med välförtjent hyllning
återgäldat det enthusiastiska deltagande, hon egnat honom.
De voro förenade genom snillets frändskap, genom den
gemensamma oviljan emot Napoléons våldsystem och
genom den glödande kärleken till det land, som fostrat
dem båda. Vi hafva i det föregående sett, huru hon
vid alla tillfällen sökt vara Carl Johan till nytta. En
kringirrande flykting hade hon med sitt snilles
tjusnings-makt öfverallt samlat omkring sig en lysande krets, och
öfverallt hade hon fört Carl Johans namn på sina
läppar. Hon upphörde aldrig att beundra denne sin hjelte.
»Fortfar», skrifver hon till honom i det sista bref, vi
sett af hennes hand, »fortfar att upprätthålla folkens val
på thronen och bevisa, såsom ni intill närvarande stuud
bevisat det, att äfven äran är legitim»’).

Med den andra restaurationen hade tillträdet till
fädernejorden ännu en gång blifvit henne öppnadt; men
denna lycka, huru efterlängtad den än var, och ehuru
den bereddes henne genom krossandet af den makt, mot
hvilken hon så länge kämpat, förbittrades af tanken på
ut-länningarnes segerfröjd. Canning sade till henne en dag:

’) Bref från fru Staël till H. K. H. Kronprinsen Carl Johan,

Pisa den 21 Febr 1S16.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free