Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parvenuer, betraktas som ett ovärdigt intrång i dennas
häfdvunna rätt att ensam vara i besittning af
riksstyrelsen. Dessa äsigter hafva genom alla slägtleder blifvit
fortplantade och äro i deras sinnen så inrotade, som
sjelfva arfsynden. Och denna opinions makt är äfven
bland de ofrälse stånden sådan, att man icke mera
förvånas, då någon af den gamla adeln erhåller ett högt
och ansvarsfullt embete, ty man betraktar honom i följd
af hans lysande börd skicklig till allt, utan att behöfva
bevisa det genom några prof af personlig duglighet»’).
Å andra sidan dröjde icke de gammalaristokratiska
åsigternas målsmän att hos den nye thronföljaren söka
göra sin talan gällande. Deras uppfattning af
förhållandena var naturligtvis en helt annan, ehuru derföre
icke mindre oroande för kronprinsens ställning. De
sågo farorna i tidens frisinnade riktning och i den nya
statsförfattningen, som deraf var ett uttryck. Så t. ex.
lemnar cn skrifvelse till regeringen från en upphöjd och
högättad embetsman, landshöfdingen grefve Carl Stellan
Mörner, följande mörka skildring af sinnesstämningen i
landet: »Många opatriotiska medborgare hafva i flera år
arbetat derpå att föra nationallynnet till uppstudsighet
och obändighet. Följderna efter 1809 års riksdag äro
synbara, och tyvärr! äro icke få, hvilka äfven för det
närvarande önska en allmän villervalla. Det är kanske
obehörigt af mig att yttra ett enskildt bekymmer öfver
vår allmänna ställning; men tillåt mig yppa den
farhåga jag bär att allt ramlar under tiden, att
regeringsbördan blir odräglig, och att allmänna säkerheten icke
är att påräkna, såvida icke snart konungamakten blir
mera kraftfull och en nödvändighet för lydande att ef-
’) Det synes visserligen ieke varit utan skäl exc. Engeström
vid denna tid skref till cxc. Toll: »Någon är, som söker
bibringa 11. K. II. misstroende till adel i allmänhet och till
den Skånska isynnerhet, lian iir likväl för adel att illa
upptaga, när man vågar upplysa honom» o. s. v., dat. den !>
Juli 1811. Se Toll, Biogr. teckning II: sid. 186.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
