Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böjde knä för restaurationen. Åsynen häraf hade
smärtat honom djupt och skakat hans förtroende till all s.
k. folkenthusiasm. Han hade fått en kraftig erinran om
osäkerheten i sin egen ställning, och för hans minne
framställde sig outplånligt Napoleons ord, då han den
18 Brumaire tog sin boning i de Franska konungarnes
gamla palats: »det är icke nog att hafva inflyttat i
Tui-lerierna; man måste äfven der bibehålla sig».
Carl Johan egde samma skäl att vara betänkt på
betryggande af sin plats i den Svenska konungaborgen.
Efter segren öfver det Napoleonska verldsväldet
framträdde legitimiteten med anspråk att lägga hela Europa
under sin domvärjo, och sedan Bourbonerna blifvit
återinsatta i Frankrike, Spanien och Neapel samt huset
Ora-nien i Holland, sedan alla de gamla furstefamiljerna i
Tyskland lyckats, i trots af allmänna meningens makt,
återtaga sina förlorade rättigheter, vände sig
legitimite-tens hämndlystna blickar äfven emot Sverige. Dynastien
Bernadottes qvarsittande på en af Europas äldsta
thro-ner ansågs nemligen af alla folksouveränitetens förnekare
och alla dyrkare af den s. k. »gudomliga rätten» såsom
ett revolutionärt intrång, fullkomligt oförenligt med den
»monarkiska principen»’); och den fördrifna konunga-
’) »Monarkien, sådan den förefinnes i Europas flesta stater» —
yttrar en af denna tids ryktbarheter — »är en genom tid ocli
vana mildrad statsförfattning. Den är omgärdad af
aristokratiska korporationer, af hvilka den på en gång både
upp-rätthålles och begränsas. Dess fredliga och regelbundna
gående i arf från slägte till slägte gör undergifvenheteu lättare
och den maktegande mindre misstänksam. Monarken ar på
sätt och vis ett abstrakt väsende. Man ser i honom mindre
en individ, än en hel konungalängd, en kedja af makt
genom flere århundraden . . . Monarkien är ej ett åt en person på
andras bekostnad beviljad t företräde; den är ett på förhand
helgadt öfverherrskap . . . Det är ej nog, att man förklarar
sig för ärftlig monark. Det är ej throuen, som man vill
låta gå i arf, utan den ärfda thronen, som gör att man är
det. Man är ej ärftlig monark förrän efter andra
generationen. Anda derlill kan väl usurpationen kalla sig
monarki; men den behåller skakningarne af den revolution, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
