Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vare härmed huru som helst — att De la Gardie länge
betraktades af kronprinsen med blandade känslor, och
att han af denna anledning aflägsnades från Sverige
18 13 under den hedrande formen af en befordran till
minister i Spanien är lika litet tvifvel underkastadt, som
att Ruutbs oväntade utnämning till öfverste-mnrskalk hos
drottning Charlotta (18 12) väckte Carl Johans misshag
och underblåste hans misstroende, redan förut ofta
upp-eggadt genom drottningens oförsigtiga yttranden och icke
sällan alltför illa dolda deltagande för Gustaf Adolf och
hans ätt. Hade icke i följd af kronprinsens personliga
anseende, framgångar och ära drottningens hjessa blifvit
prydd med Norges kungliga diadem, torde all Carl
Johans ridderliga uppmärksamhet och tjusningsförmåga
för-blifvit vaumäktiga för att besegra hennes motvilja mot —
»uppkomlingen». Lyckligtvis var hon ingen Maria af
Medicis och betydde i politiken ingenting.
Af så mycket mera oroväckande betydelse voro
der-emot de ansträngningar, som vid samma tid utvecklades
att genom Rysslands inblandning i den Norsk-Danska
liqvidationsfrågan söka framkalla en spänning och, om
möjligt, en fullkomlig brytning emellan Carl Johan och
kejsare Alexander. Danmark lät sin klagan ljuda vid
alla de stora hofven, och den drabbade naturligtvis i
främsta rummet kronprinsen. Han trodde sig icke utan
skäl se, huru alla emot honom och hans dynasti
fiendt-liga intressen samlade sina krafter för att begagna
tidpunkten af Carl XIlI:s med all sannolikhet snart
inträffande död såsom ett gynnsamt tillfälle för ett
afgö-rande angrepp emot hans tillämnade efterträdares
rättigheter. När man tager i betraktande alla dessa förenade
omständigheter, finner man en helt naturlig
förklaringsgrund, huru Carl Johan, öfvertygad att han befann sig
insnärjd inom en väfnad af inhemska och utländska
ränker, kunde i de bekanta uppträdena på Gottland och i
hufvudstaden 18 17, tro sig spåra ett betecknande förspel
till en stundande hvälfning eller förflugna utbrott af det
s. k. Gustaviansku partiets hemligt jäsande håtskhet, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
