Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu en gång tyckes han dock blifvit fattad af
sin gamla oro. Omkring slutet af 1836 skref han till
hertigen af Cumberland med begäran, att denne ville
utverka åt honom konungens af England tillåtelse att
bebo staden Norden i Ostfriesland, hvartill man likväl
lärer varit föga böjd att samtycka. Engelska regeringen
befriades också från vidare bekymmer i detta fall.
Några månader derefter hade Gustaf Adolf upphört att
lefva. F. d. konungen af Sverige dog i S:t Gallen d.
17 Febr. 1837.
Så slutade denne olycklige furste sitt sorgliga lif.
Olik mängden af dödlige, som icke kunna bära lyckan,
förmådde han icke bära olyckan; hon nedtyngde hans
sinne och förslappade hans moraliska kraft, ja! hon
uppträdde nu för honom i en fruktansvärdare gestalt, än
någonsin förr i den segrande fiendens härskri och i ett
missnöjdt folks vredesrop; hon sänkte honom nemligen
under sig sjelf. Ivringvräkt af stormarne i sin
omtöcknade själ, i sitt förbittrade, tröstlösa hjerta drefs han
allt djupare in bland de uienskliga villornas bränningar,
som utsträckte emot honom sina roflystna armar och
omslöt den redlöse med sitt känslolösa, krossande famntag.
Han förföll i ett tillstånd af vild dysterhet, hvaremot
han icke egde någon inneboende motståndskraft . .. och
han gaf det folk, som undandragit sig hans välde,
otaliga sorgliga bevis, att det förfarit riktigt både emot
honom och sig sjelft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
