- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
482

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med honom förenade sig Castlereagh. Hardenbcrg oeh Pozzo di
Borgo. Dessa, som samtlige voro Carl Johan obenägne, ville
icke höra talas om någon annan thronkandidat, än Ludvig XVIII.
De voro ense om — och denna åsigt delades af alla
stormakternas diplomater — att alla utvägar att tillskapa en ny dynasti
i Frankrike voro illusoriska, då enligt deras mening ingen
personlighet förefanns nog öfverlägsen för detta svåra värf och Carl
Johans utnämnande till ett förmynderskap jemte kejsarinnan
Marie Louise skulle genom vådorna af en långvarig minde
rårighets-regering erbjuda föga trygghet och dessutom vara i strid med
den Svenska kronprinsens åtagna pligter mot sitt nya
fädernesland.

Sådan var ställningen, då Montagnac inträffade i Dijon den
25 Mars. Hoppet att der träffa kejsare Alexander felslog, da
denne för närvarande uppehöll sig vid den emot Paris
framryckande arméen. Ingen bestämd rigtning var ännu gifvcn åt
tänkesätten. Man syntes afvakta utslaget från Paris Det var
emellertid nu friherre Stein uppträdde och yrkade, att de allierade
skulle uttala sig för Bourbonerna. På hans uppmaning beslöts
också att försäkra Montagnac, att det rojalistiska partiet egtle
stormakternas sympathier, och att man skulle understödja dess
bemödanden.

Kronprinsen var just dä stadd på sin resa till Nancy. Han
hade der med civilguvernören öfver Lothringen, Kyska
geheirae-rådet Alopaeus, ett samtal, som var ganska märkvärdigt, och om
hvilket Alopmus yttrar i en skrifvelse till Stein: Kronprinsen
talade länge med mig om det närvarande kriget, hvilket, såsom
han trodde, ännu vore långt ifrån sitt slut, och han befarade,
att icke en enda man af de förbundnes härar skulle
återkomma öfver Rhen. Suveränerna, sade han, skola mötas af
folkens förebråelser öfver uppoffrandet af nationens dyraste blod i
ändamål att befordra intressen, som icke incra äro Frankrikes,
sedan kriget blifvit fördt öfver Rhen. Han beundrade mycket
Bouapartes rörelser under detta fälttåg, genom hvilka han
godt-gjort sina förra fel och derigenom visat sig som en fältherre af
törsta ordningen; men ett stort misstag vore dock. att han ej
upplyst nationen om sakernas verkliga läge. Hade Bonaparte.
fortfor kronprinsen, sagt Fransmännen, att de förbundna mak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free