- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
492

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för furst Hardenberg med all skyldig grannlagenhet, men öppet
ocli klart, huru haus sätt att gå till väga vore stötande och
orättvist, icke blott emedan han vägrade att göra rättvisa åt våra
reklamationer, men emedan han icke ens besvarat de skriftliga
meddelanden, som gjordes honom af Sveriges befullmäktigade
minister.

Furst Hardenberg lofvade att en af dagarne sammankalla
förvaltningsrådet, men tilläde, att han trodde denna åtgärd vara
oss ganska likgiltig, emedan högst obetydligt af ifrågavarande
fonder kunde komma oss till del. Då jag frågade honom, hvad
han dermed menade, drog han icke i betänkande att svara: »Jag
tror icke, att ni har rätt till någon andel i de Belgiska och
Franska kontributionerna, emedan er armé icke varit inom
Franska gränsen». Jag besvarade, som jag borde, detta lika galna
och orättvisa som föga tacksamma påstående, men då hans
döf-het tvingade mig att höja rösten, bad jag honom endast att. om
han fann det passande, framställa en dylik åsigt inför
förvaltningsrådet, då han skulle finna mig redo att besvara den på ett
sätt, som öfverensstämde med sanningen, rättvisan och mitt hofs
värdighet.

Vårt samtal slutade på detta sätt, och jag skildes från furst
Hardenberg, öfvertygad att han icke skulle för denna orsak
sammankalla förvaltningsrådet och att hans hemliga afsigt var att
draga ut på tiden och invänta kongressens slut, då hela verlden
skulle skiljas åt, på det delta invecklade räkeuskapsärende skulle
blifva föremål för ändlösa underhandlingar mellan fem olika
makter, helst tre bland dem hade ett direkt intresse att icke komma
till något slut, emedan de fortfarande ville vara i besittning af
livad de så orättvist undanhållit Sverige. Jag ser endast en enda
utväg att liäfva detta förhållande och aterkalla isynnerhet
Preussen till sin pligt, helst Ryssland förklarat sig vilja understödja
våra anspråk och Österrike lofvat att icke vara emot oss. Denna
utväg, som jag underställer E. E. bepröfvande, vore att låta herr
Tarrach förstå det missnöje konungen erfarit genom furst
Har-denbergs ohöfliga beteende, i det han under 3 å 4 månader
lem-nat utan svar de noter, som jag i Sveriges iiarnu tillställt
honom, likasom han låtit prinsessan Sofia Albertinas
Qvedlingburg-ska sak ligga nere i 14 månader utan resultat. Dessutom tror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free