- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 1 /
114

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

utsätta min handel för de största faror. Till allt detta komma,
de utomordentliga anbud, som de förbundne göra mig i fall
jag vill förena mig med dem, vidare omständigheternas tvångs
den fullkomliga bristen på penningar och omöjligheten att vara
dem förutan, ropet från en del af nationen, hvars under sista
kriget mot Ryssland upphetsade sinnen tro sig se stunden
vara inne att krossa det samma och nu begagna sig af samma
skäl mot mina planer, som jag då sjelf gaf dem till förmon
för kriget, och än mer Petersburgerkabinettets tystnad och
overksamhet, hvilket utan att ens uppfylla de i freden i Värälä
faststälda vilkoren icke ens värdigats svara på alla de förslag,,
som man här har gjort detsamma. Jag bör ej dölja för er, att
om sakerna förblifva på sin närvarande punkt och de förbundne
begära ett bestämdt svar framför allt i ett ögonblick, då
hofvet i Petersburg ej uppfyller sina löften, anser jag mig
tvungen att välja ett förbund, som man erbjuder mig, och hvars
nödvändighet tvingande skäl föreskrifva. Det är till och med
nödvändigt att hofvet i Petersburg för att i nationens ögon
rättfärdiga min neutralitet och min vänskap för det samma
erbjuder mig så stora fördelar, att ej ens de förbundne kunna
beklaga sig deröfver. Jag tror, att hofvet i Petersburg genom
att återställa gränserna i det skick, som de hade i freden af
år 1720 och genom att dertill lägga Kexholms län, hvars
afträdande anbefaldes i Peter I:s testamente för att undvika ett
nytt krig, och en summa af en och en half million rubel såsom
subsidier, vare sig i lifsmedel, i effekter eller i pengar, skulle
tillförsäkra sig en trogen vän i mig och bereda mig ett säkert
medel att öfvertyga mitt folk om rättvisan i att hålla mig
neutral. Kejsarinnan har ett bindande skäl att hålla mig
qvar-Utan mig skola ej Engelsmännen företaga något. Om
jag-förenar mig med de förbundne, är Ryssland förloradt. Det
skulle således afträda hvad det i alla fall skulle förlora, men
det skulle rädda sina bästa provinser, i det det åt Sverige
gåfve endast hvad Peter I återgaf efter 18 års segrar. Det
skulle för alltid försäkra sig om Sveriges vänskap och kunde
efter att hafva besvurit stormen bilda detta nordiska förbund,.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/i/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free