- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 1 /
165

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

buse, han, öfver hvilken man i Polen haft så mycken
anledning att beklaga sig, som är en afsvuren tieude till det ryska
namnet, mot hvilken inan ofta för mig uppstämt klagovisor,
hvilka jag verkligen icke låtit komma till salig konungens
kännedom, alldenstund jag fann dem orättvisa, och emedan mitt
svar alltid var detsamma, att herr Engeström, då han i Polen
tillfogade Ryssarne allt det onda han kunde under vårt krig
med dem, hade uppfylt en hederlig mans och en god
medborgares pligter. Till dessa klagopunkter kom ytterligare
offentliggörandet af en förordning om tryckfriheten, som man t:i
11-skrifver baron Reuterholm. Jag har ännu icke kunnat bereda
mig tillfälle att läsa den, men det lär sägas i inledningen:
»på en tid, då alla suveräner uppresa skrankor emellan sig och
sina undersåtar». Detta uttryck har isynnerhet varit stötande.
Det är helt och hållet demokratiskt, det innebär en anklagelse
mot alla suveräner utan att tala om faran af saken i och för
sig på en tid, då alla sinnen äro i jäsning. Vid erhållandet
af dessa underrättelser blef grefve Ostermann på det lifligaste
upprörd. Han fogade till raden af dessa klagomål, att man
trodde, att mördarne icke skulle blifva straffade, och att vi
snart skulle hafva en riksdag. Då jag låit honom affyra sin
första salva, bemödade jag mig om att öfvertyga honom om
hans villfarelse och den öfverdrift, hvartill han gjorde sig
skyldig, och som han i sjelfva verket är en ganska bra karl
och den minst orolige bland kejsarinnans ministrar, hade jag
tillfredsställelsen att återföra honom till förnuftigare åsigter.
Då emellertid kejsarinnan länge samtalat med mig i samma
ämne, så har jag icke velat dröja med att derom underrätta
Ers Kungl. Höghet, men jag har härvid begagnat mig af en
omväg, alldenstund allt hvad kejsarinnan, herr Zubofl’ och
ministrarne sagt mig i detta ämne blifvit mig anförtrodt under
uttryckligt förbehåll, att jag icke skulle göra något bruk deraf
gent emot mitt hof. Upprepande sina grundsatser angående
faran af förändringar och nyheter, visade kejsarinnan en liflig
oro öfver att se förbindelsen och den goda samdrägten mellan
henne och Sverige rubbade genom inflytandet af en ministère,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/i/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free