Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
att det öfverensstämde med er vilja. Han har tvifvelsutan
underrättat er härom, såväl som om vilkoren. Jag uppehåller mig
således ej med att tala derom. Finanser äro icke min starka
sida, och detta ämne har i alla tider vållat mig så många
svårigheter, att jag icke gerna uppehåller mig vid det, som
har afseende derpå. I stället för att tänka på detta, tycker
jag mera om att blott sysselsätta mig med nöjet att samtala
med inin länsherre och att för honom få nedlägga den
vasallshyllning, hvarpå han har anspråk. Om han godhetsfullt tilläte
mig att till denna feodala vördnadsbetygelse lägga känslor af
vänskap, tillgifvenhet och hågkomst, blandade med den
uppriktigaste sorg öfver hans frånvaro, så skulle han på samma
gång erhålla pligtens och tillgifvenhetens tributer, och såväl
hyresgästens som den gamle tjenstekamratens trohet.
Jag talar ej om de vexlande intryck, som denna orts
omgifningar göra på mig, ej heller om de smärtsamma känslor,
jag erfar, då jag oupphörligt på den motsatta stranden ser det
hus, som fordom var så kärt för den store man, hvilken vi
under alla våra återstående dagar skola begråta. Det
påminner mig om desse gamla tempel, i hvilka offren sedan
århundraden tillbaka hafva upphört, de äro ännu efter tusen år
vördnadsvärda genom minnet af den gudom, som bebodde dem, och
under det ostadighet och fåfänga pryda de nuvarande
palatsen, går den känslige mannen att i tysthet gråta på deras
majestätiska lemningar.
Vi begge skola ej hoppas, att tiden skall mildra vår
saknad, vi skola ej ens arbeta derpå. Jag vågar säga, att vi
förtjena äran att anses ur stånd att glömma vår välgörare och att
ett ögonblick upphöra att välsigna hans minne.
Vår lille konnung vinner för hvarje dag. Han är
mycket tänkande och gör emellanåt så sanna och slående
anmärkningar, att man blir förtjust att höra honom. Jag bemödar mig
om att förtjena hans förtroende, och det sätt, hvarpå han talar
till mig om allt, som intresserar honom, kommer mig att tro,
det han anser mig honom personligt tillgifven. Han känner,
att hans faders vänner måste hysa samma känslor för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
