Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•212
jade att råda mellan de koaliserade makterna, gaf mig ett nytt
anfallsinedel mot sjelfva koalisationen och de principer, som
ledde den, — och då allt tyckes förebåda dess upplösning och
och urartande till öppen brytning emellan flera af de makter,
som bildade den, så frågade jag herr Zouboff, om man icke
vore nödsakad att gilla vår styrelses vishet, som undvikit att
kompromettera sig med något parti; och om det icke vore en
god politik för Ryssland — då allt förkunnande att det snart
skulle få nya krig att utstå — att bibehålla förbundet med
Sverige och att ännu mer tillknvta det med nya band. Herr
Zouboff — ehuru han syntes mig öfvertygad derom att
Ryssland egde krafter nog att uthärda hvilka anfall som helst —
försäkrade mig då i de bestämdaste ordalag, att konungens
giftermål med storfurstinnan och en varaktig fred med Sverige,
vore kejsarinnans käraste önskan. »Hvarföre då», sade jag till
honom, »afbryta den underhandling, som i detta syfte blifvit
»påbörjad, och hvarför visa så elakt lynne i anledning af en
»händelse, som erbjöd kejsarinnan ett lätt medel att bevisa sin
»vänskap för konungen och Sverige»? —- Herr Zouboff påstod,
att denna underhandling icke vore afbruten, utan endast
uppskjuten af den anledning att Hennes Majestät trott sig i det
sätt, hvarpå armfeltska rättegången inleddes, se en afsigt att
göra henne förhatlig för svenska nationen; och att då hon icke
kunde afhålla sig från att visa sin ömtålighet i afseende derpå
för Hans Kungl. Höghet regenten, och då denne furste svarat
i en uppretad ton, så hade han, herr Zouboff, varit en af de
första att bedja kejsarinnan att för ögonblicket upphöra med
all skriftvexling med H. K. H., på det att man icke, å båda
sidor, skulle finna anledning till missförstånd i uttrycken, hvilket
på längden, skulle kunna leda till öppen osämja: — men då
nu allt lyckligtvis vore slut, kunde man återtaga denna
underhandling med så mycket större utsigt till framgång, som de
stridigheter, hvilka existerat emellan de båda hofven, på intet
vis förändrat H. M:ts vänskapsfulla känslor för konungen och
H. K. H. »Emellertid har Armfelt», sade jag till honom,
»funnit en tillflyktsort i Ryssland, och alla de reklamationer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
