Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•303
den ende man på jorden, som vågat förödmjuka kejsarinnan —
tillika med andra utlåtanden, som jag icke upprepar, men hvilka
tydligen äro uppdiktade. »Men då nu», tillade han, »allt som
rör kejsarinnans person, naturligtvis går henne djupt till
siu-nes, så blef hon mycket stött, och då hon nu trodde på en
nära förestående, afgjord brytning från er sida, så anbefalde
hon, att rustningar skulle företagas». Han tillade, att han
på sin ära kunde försäkra mig, att ingen eröfring från Sverige
ingick i kejsarinnans planer, att hon skulle heligt förbinda
sig dertill, att hon tyckte mycket om konungen, att hon
högaktade nationen och att hon trodde, det ingendera skulle
förvägra henne den godtgörelse, som hon hade rätt att fordra.
Man bör ihogkoinma, min käraste vän, att Markoff blott är den
tredje miuistern och icke har rätt att konferera, så vida icke
de båda andra hafva förhinder, hvarför han också upprepade
gånger anmärkte, att hvad han sade, sades i förtroende och
ingalunda som ett ministerielt meddelande, hvilket också var
ett af skälen, hvarför jag hade vändt mig till honom, hellre
än till andra. — Jag tillstår för er, att denna början förskräckte
mig, icke derföre, att det icke fans tusen saker saker att svara
Markofl’, tusen goda skäl att gifva honom; men derföre, att
saken syntes mig obotlig och steget oåterkalleligen taget. —
Men då jag nu måste tala för mitt fosterland och för inin vän,
huru skulle jag kunna låta afskräcka mig? — Ert samtal
med Christin, hvarom han berättat mig liksom om dem, som
denne herre haft med hertigen-regenten (hvilka han ock trodde,
att ja» kände till) behandlades af mig såsom alldeles
vanstälda af Christins elakhet, hvilken gjutit sitt gift öfver alla
era uttryck.
»Men», sade Markofl’ till mig, »Christin är icke elak. Det
är en bra karl, som vi båda känna mycket väl» (och jag har
verkligen träffat, honom här ganska ofta i synnerhet i ett hus,
dit Markofl’ går hvarje dag). »Ett af de två: antingen hade
Christin af de båda Budbergarne fått i uppdrag att höra sig
för, eller ock drefs han endast af eget nit».
»Lägg dertill», sade jag, »lusten att göra lycka».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
