- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 1 /
311

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•311

Då läsningen var slutad, tackade jag herr Markoff för den
artighet, han visat mig genom att så snart skaffa mig svar;
och jag reste mig upp för att gå titan att säga något annat än
att jag var ledsen öfver att se mina goda afsigter så illa uttydda
af kejsarinnan och att se alla våra bemödanden att bibehålla
freden stranda mot några usla, illvilliga varelsers förtal.

Herr 3farkojf hejdade mig. »Tro mig, Ilerr Ambassadör»,
sade han, »ni är icke utan hopp. Kejsarinnan är uppretad; men
ni känner henne. Uppför er på ett »p]iet och bestämdt sätt och
hon går er af hela sitt hjerta till mötes. Erinra er, huru
uppretad hon var mot den förre konungen och huru hon slutat med
att så mycket tycka om honom. Sjelfve herr Reuterholm, mot
hvilken hon är intagen af så stor fördom och som hon anser
såsom upphofvet till alla misshälligheter mellan de båda hofven —
jag kan icke försäkra er något positivt — men jag skulle med
mitt hufvud kunna ansvara för, att om han skrefve till
kejsarinnan — icke ett bref med. ursäkter, ty detta skulle leda till
diskussioner, som man bör undvika i fråga om henne, utan ett
sådant der kort, öppenhjertigt bref, som skulle uttrycka hans sorg
öfver att hafva misshagat henne och hans uppsåt att arbeta på
återställandet af vänskapen mellan de båda hofven genom de
medel, som på den punkt sakerna för närvarande stå, äro de enda,
som hinna åstadkomma detta — jag svarar er för, säger jag, att
han skulle tillintetgöra alla sina fienders planer och att han skulle
komma att stå väl hos kejsarinnan —

»hvilken skulle svara honom» — afbröt jag — »med små
bitande qvickheter ?»

»O, nej», fortfor han. »Men ni måste medgifva, att hvad
ni nu föreslår är alldeles det samma som ingenting och att
vi icke kunna förlita oss på så lösa färslag. Ni viljen, att vi
skola afväpna vår styrka. Ni hafven under tre års tid
tvungit oss till dessa rustningar. Ni viljen, att kejsarinnan tager
det första uppenbara steget till en försoning med er, under
det att alla tidningar hafva tillkännagifva, att konungen gjort
slut på dylika beskickningar i förhållande til) vårt hof. — Ni
skullen då visa oss en nåd genom att mottaga en sådan af oss!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/i/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free