Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
antaga min bemedling, emedan det önskade kriget, sedan det
öfvergifvit mig, bedragit mig och tvungit mig till denna fred»»
Han gjorde å nyo ett kraftigt utfall mot den engelska
miui-stèren och ingick i Hera detaljer, som det här skulle vara
onödigt att upprepa. »Nu», fortfor han, »har jag gjort fred med
Frankrike, och jag vill icke att Engelsmännen misshandla vare
sig mig eller mina bundsförvandter.»
Det var mycket sant i det som kejsaren sade. Jag erkände
det och berömde hans afsigter. »Men», fortfor jag, »huru
hoppas E. M. kunna utsläcka branden, då ni ger ny näring åt
lågorna? Genom er deklaration mot England lemnar ni nya
vapen åt segrarens raseri, och ni vill tillsluta Östersjön och
återställa den väpnade neutraliteten som Engelsmännen afsky,
då Fransmännen plundra på hela södra kusten af detta haf,
och då vi ej hafva 20 fartyg att ställa mot Englands sjömakt.
Det kunde gå an 1780 och 1800, då de makter, som innehade
kusterna, lätteligen kunde utrusta 60 linieskepp. E. M. torde
erinra sig, huru konungen 1800 motsatte sig öfvergifvandet af
denna öfverenskommelse, men tiderna hafva grymt förändrat
sig sedan dess.» Jag såg, att kejsaren blef otålig och att lian
gjorde våld på sig för att ej afbryta mig. »Huru räknar ni»,
sade han, »60 linieskepp 1800»? — Jag hade hastigt gjort
räkningen, i det jag uppskattade Rysslands flotta till 30
fartyg. — »Och jag säger er», inföll han med mycken liflighet, »att
jag ej hade sex, som kunde hålla sjön. Det fans 36 skrof,
men de voro alla nedruttnade» — och han talade vidt och bredt
om sin sjömakts svaghet vid denna tid. Jag var fullkomligt
öfvertygad om motsatsen till hvad han sade, men jag ansåg
det onödigt att motsäga honom. »För öfrigt», tillade han,
»bör ej hvad som då skedde tjena såsom regel, och sakerna
skulle hafva tagit en annan vändning, om jag haft större
erfarenhet.» Jag märkte, att han var mycket ömtålig angående denna
fråga, och jag märkte sedan, att han bör vara det i hög grad,
emedan han betraktar fördraget af den 17 juni 1801 såsom en
fläck på sin historia, och att hans motvilja mot grefve Panin
härleder sig från denna tid. Det inträdde ett ögonblicks tyst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
