- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 2 /
187

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•187

Då jag hade ära» sända till konungen min underdåniga
apostill af den 26 mars angående de gissningar, som voro i
svang rörande senatorn Luciens dotter, var det eri
uppståndelse i staden, hvarom man redan nu icke mera talar. En
viss öfverdrifven försigtighet var icke då nödvändig, men E. E:s
apostill gör den oumbärlig — det inser jag väl; och det är jag
ensam som åtager mig att uppfylla denna fordran. Sedan jag
moget begrundat delta vigtiga ämne, fann jag icke mera än
en utväg att kunna gifva säkra underrättelser derom. I
söndags tog jag hertigen af Cadore afsides på slottet Compiègne
och sade till honom liksom af egen ingifvelse, liksom om det
varit en följd af våra tänkesätt i allmänhet, liksom om det haft
sin grund mera i andan än i bokstafven af mina instruktioner:
»E. E. påminner sig säkert, att då det var fråga om valet
af en svensk tronföljare, vände man sig till kejsaren för att
lära känna hans tänkesätt? Finner ni det icke alldeles naturligt,
att man förnyat detta bevis på förtroende och aktning, då
det var fråga om vår kronprins’ förmälning?» — »Min käre
Baron», svarade han, »hvad ni nu säger mig är bra långsökt.
Det bör dock förklaras: kejsaren vill alls icke utöfva något
inflytande; han är mycket grannlaga i detta fall.» Jag återtog:
»Detta [vårt] tänkesätt är en nödvändig följd af den sanna
moraliska storheten, och H. M. är äfven alltför stor i verkligheten
för att undgå att utöfva inflytande på vissa saker; och hvarföre
skulle H. M. vägra att göra det, då hans medverkan är
välgörande?»

Hertigen: »Ack, det är icke så som jag menar. Ni vill
då, att jag hos kejsaren begär hans bifall till ett tillernadt
giftermål för Sveriges kronprins?»

Jag: »Ja, Herr Hertig, om Hans Majestät har några idéer
eller kanske t. o. m. några förslag i detta afseende; om, med
ett ord, det funnes ett sätt att ombesörja denna vigtiga
angelägenhet på ett för H. M. angenämt sätt, som vore egnadt att
närmare förena oss.»

Hertigen: »Ah, det är allvar! Jag skall tänka derpå, ja,
Jag anhåller att få tänka derpå.» Härmed skildes vi:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/ii/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free