- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 2 /
294

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•294

Konungens sändebud i Paris fingo saken om hand. De
sände omständliga depescher till hofvet i Westphalen äfvensom
till Hans Majestät kejsarens och konungens ministrar. De
anhöllo om Hans Majestäts bemedling såsom Ehenförbundets
beskyddare och voro nog lyckliga att erhålla den. Herr baron
de Reinhard, Frankrikes minister i Cassel, erhöll instruktioner
i enlighet härmed.

Hofvet i Westphalen syntes vilja räkna prinsessan till
samma klass som de sekulariserade abbedissorna, hvilkas
pension bestämdes vid freden i Liineville. Men häremot anfördes
konungens af Preussen särskilda medgifvande och den artikel i
Tilsiterfreden, som uttryckligt förordnar: »att konungens af
»Preussen gamla förbindelser eller åtaganden med afseende på
»de afträdda landområdena, egeudomarne och inkomsterna skola
»öfverflyttas på den nya egaren och af honom utan undantag,
»inskränkning eller förbehåll fullgöras.»

Hofvet i Westphalen tycktes då icke anse konungens af
Preussen åtagande nog lagligt afslutadt då det blott skett
genom ett bref till prinsessan och ej genom ett formligt fördrag.
Derpå svarades, att ett diplomatiskt fördrag icke kunde
ifrågakomma emellan en monark och hans vassall och att deras
förhållande till hvarandra ej medgaf någon annan form än ett
bref och detta så mycket mindre som den ene endast gaf och
den andre endast tog emot. Man tillade, att i ett konungarike
bör konungens ord gälla lika mycket som hvilken formalitet
som helst.

Man invände ytterligare, att konungens af Preussen löfteu
ej voro nog tydliga. Då framlades hans bref af den 11 juli
1802, deruti stod: »att Hans Preussiska Majestät tillförsäkrade
»prinsessan för hennes person besittningen och inkomsterna af
»klostret så som H. K. H. hittills åtnjutit dera», och längre
ned: att »konungen försäkrar H. K. H. att hon kan vara
»fullkomligt lugn med afseende på hennes besittningar och
heu-»nes personliga intressen sådana de nu blifvit garanterade.»

Slutligen tillade man, att om dessa ord behöfde
ytterligare förklaring, fann man den i det faktum att H. K. H.
sedan 1802, till dess seqvestern lades, varit i full besitt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/ii/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free