Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•371
disciplin inom armén, hvilken är regeringens sista medel att
göra sig respekterad; och att förskaffa den talrika och spridda
embetsmannakåren ett på aktning grundadt anseende, hvilket
är regeringens enda medel att göra sig älskad? Skola ej
lagarne sjelfva och regentens rättvisa göra återstoden? — Hvad
truppernas disciplin angår inser jag väl, att det ej tillkommer
mig att yttra mig derom. Hvad åter aktningar för
embetsmannakåren beträffar, ber jag Ers Kungl. Höghet tillåta, att
jag underställer ert omdöme några betraktelser häröfver.
Jag hör ofta framkastas och sällan bestridas två
satser, som i sjelfva verket blott kunde utgöra en: nämligen
att denna nation duger till ingenting, och att det samma
gäller om dess embetsmän. Det finnes sanning i dessa
påståenden, om man utstrvker ordet ingenting; ingendera är i
allmänhet, hvad de hafva varit, men det är vår föregående
författning, som bär skulden härför. Konung Gustaf III som
med skäl var utledsen vid ständernas hänsynslösa uppträdande
gent emot den verkställande makten och inedborgarnes
rättigheter, verkstälde, understödd af allmänna opinionen, år 1772
en statshvälfning, som hade kunnat blifva lyckobringande. Men
som konungen var begåfvad med ett oroligare genie, än som
är nyttigt för en svensk monark, och följaktligen ej kunde
fördraga några band, så lät han i ett ögonblick ständerna antaga
en regeringsform, hvilken, i det den gjorde deras
sammankallande beroende af hans godtycke och till och med gjorde
riksråden ansvarige endast inför honom, småningom koin
nationen att förlora intresset för offentliga ärenden och stälde
alla embetsmän i ett slafviskt beroende af honom.
Förenings-och säkerhets-akten, som han 1789 genomdref och som
aflägsnade till och med skuggan af rådet, som inskränkte de
frågor, som hörde under ständernas forum till hvad
konungen föreslog dem, som tilldelade honom jätt att egenmäktigt
sköta alla regerings- och förvaltnings-ärenden, fullbordade
enväldet. Nationen, som redan blifvit något liknöjd och nu
såg sig beröfvad all talan i offentliga angelägenheter,
försoffa-des dag för dag märkbart och slutade med att låta fosterlands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
