- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 3 /
143

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

göras på tre särskilda ställen, att han hade 50,000 Svenskar och
35,000 Ryssar till sin disposition utom trupper, som han skulle
samla i Tyskland, samt att han var viss om ratifikation å sitt
fördrag med England. Sedan H. K. H. på detta sätt
förklarat mig sina afsigter, tillade han en mängd reflektioner och
argument, med afseende på hvilka jag icke kunde misstaga mig
på hans mening att så mycket som möjligt förmildra intrycket
af de ledsamma saker, han nödgats säga mig. Han
upprepade oupphörligt, att om konungen, min herre, ville närma sig
honom, funnes det tusen utvägar att underlätta en
öfverenskommelse och att han skulle göra sig en ära och en pligt af
att i allt göra mera än han kunde komma att lofva och aftala
med Hanmark. »Jag skall sätta hela min lycka uti», sade
H. K. H., »att blifva er konungs förste general, och jag skall
icke unna mig ett ögonblicks hvila, förrän jag insatt honom i
full besittning af sina nva länder». Han tillade, att om vi
önskade underhandla, skulle han sända herr af Wetterstedt till
Köpenhamn med vidsträckta fullmakter, såvida konungen af
Danmark icke skulle föredraga att hitsända en underhandlare, som
egde hans förtroende. Prinsen syntes tydligt under sitt samtal
vilja undvika hvarje uttryck, som kunde likna en hotelse, och
upprepade flera gånger, att om han icke allt mera blifvit
öfvertygad om omöjligheten att rycka fram med en armé,
under det att vi hotade hans rygg, och om den kris, i hvilken
alla makter nu befunno sig, icke vore så afgörande, skulle
han aldrig yrkat på, att vi skulle lemna vår neutralitet. Han
nämnde samma skadestånd, hvarom alltid varit fråga och
försäkrade mig, att det icke mötte den minsta svårighet, att på
annat håll godtgöra hertigen af Mecklenburg, för att han skulle
afträda sitt land till konungen, vår höge herre. Han lät mig
slutligen förstå, att man efter fälttågets slut kunde träffa
öfverenskommelse om mellersta Norges afträdelse, om Danmark nu
ville öfverlemna Trondhjems stift och fästningarna Kongsvinger
och Fredrikshall samt förlita sig på hans löfte om godtgörelse
i Tyskland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:14:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/iii/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free