Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
orsaken och förebudet till de olyckor som drabbat kejsar
Napoleon och hans armé, skulle den för Sverige och mig icke
hafva andra följder än bitterhet och ånger? Finnes det i
Europa en enda tänkande varelse, som kan förneka, att Sverige
näst England är det första land, som höjt sin röst till förmån
för folkens frihet och oberoende? Jag kan med ett slags
stolthet tillägga, att, om Sverige icke i mars månad 1812 motstått
det österriska hofvet, som genom grefve Neipperg och i följd
af depescher fråu furst Schwarzenberg inbjöd oss att icke
skilja oss från hvad som då kallades »den goda saken», emedan
— sade man — dess ändamål var att drifva det ryska riket
tillbaka till Asien, skulle detta rike drabbats af svåra slag.
Sverige hindrade Danmark att skicka 25,000 man till Oder,
qvarhöll 60,000 Fransmän vid Östersjökusten och i norra
Tyskland, hvilade ej sålänge något återstod att göra för
det allmänna bästa, tillbakavisade de tyska makternas
hotelser och hotade sjelft i sin ordning Danmark med ett
plötsligt infall, om denna makt lemnade en enda man till kejsar
Napoleons disposition. Sålunda, Herr Grefve, efter att hafva
upprullat denna tablå, som ej i något hänseende är
öfverdrifven, skulle man ej hafva skäl att tro på någon heder på
jorden, om Ryssland det minsta skulle intressera sig för
Danmark. Jag vet nog, att öfverallt finnas menniskor färdiga att
sälja sig till den, som har medel att köpa dem, men mitt
hjerta säger mig, att dessa otrogna tjenares försök skola stranda
mot kejsar Alexanders beslut att icke lyssna till några
förslag från den danska regeringens sida, som icke grunda sig på
Norges afträdande till Sverige. Mina aningar, som hittills
sällan bedragit mig, säga, att jag aldrig skall få skäl att
beklaga mig hvarken öfver kejsar Alexanders politik eller känslor,
och jag förlitar mig lugnt på denna ljufva och för mig
tröstande känsla. Ni vet, Herr Grefve, att, då vi afstodo från
Finlands återvinnande, förmåddes vi dertill af vår önskan att
aldrig mer behöfva hafva något tvistämne med Ryssland. Skilda
från detta stora rike genom naturliga gränser, trodde vi oss
kunna finna lugn och säkerhet gent emot denna regering ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
