- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 3 /
311

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•311

nant Krabbe, presten Schultz, sekreterare i Norges
vetenskaps-akademie, samt herr Sodemann, inspektör för borgarskolan i
Throndhjem. Öfverstelöjtnant Krabbe har visat mycken
moderation emot Svenskarna, och presten Schultz var motståndare
till prins Kristians planer. Denne deputerade har sagt, att ban
ansåg unionen nyttig och osviklig. Hvad inspektör Sodemann
angår, så anses ban hafva en svag karaktär. Dessa
underrättelser har jag trott kunna gagna er.

Dessutom inberättar man, att sjelfständighetspartiet i
Throndhjem är oroligt och hotar. Det hela tyckes bevisa, att
sammansättningen af stortinget på det hela är god och att det
blott är fråga om att låta det rätt inse sina egna intressen.
Derför tänker jag, att ni bören ifra för, att det bringar verket
till slut genom konungens erkännande, och tala öppet och med
fasthet vid de enskilda för att öfvertyga dem om
nödvändigheten af denna åtgärd. Den allmänna meningen är för unionen.
Stortinget borde göra sig en förtjenst af att rätta sig derefter.
Erfarenbeten visar olyckligtvis, att ett folk, som ej är vändt
vid offentliga sammanträden och som börjar att göra bruk af
sin frihet, sällan är herre öfver sina handlingar. Ofta är det
det icke ens öfver sina tankar. Den oförsyntaste och mången
gång den vildaste är nästan alltid den som får makten.

Norska folkets talare föra ej samma språk inom sina
familjer som offentligt; sök derföre att göra konungens erkännande
till en oundviklig pligt. Sedan detta väl egt rum, rör det oss
föga, om stortinget varar längre eller kortare. Tiden, som
lugnar passionerna, skall gifva oss medel att inverka på de
personer, hvilkas åsigter nu äro mot oss mest fiendtliga.

P. S. Sedan jag skrifvit mitt bref, emottog jag ert af den
17. Om icke naturalisationsrätten kan genoradrifvas så, som vi
föreslagit det, så måste man ändock få ett slut på saken. Låt den
då icke blifva en artikel i konstitutionen utan en särskild lag
och undvik då om möjligt att tala särskildt om Svenskarne. Jag
önskar desamma med afseende på de offentliga embetsmännen.

[öfversättning från en afskrift på franska].

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:14:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/iii/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free