- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 3 /
322

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•322

M 194.

H. K. H. Kronprinsen Karl Johan till konungens
kommissarier vill (let norska stortinget, Fredrikshall den
25 oktober 1814.

Just sora jag skulle afsända min adjutant, major Thun, till
er, ankom major DOrchimont och lemnade mig ert bref. Jag
är fullkomligt ense med er, mina Herrar, att det är skäl att
lemna stortinget ytterligare några dagar för att öfverlägga om
konstitutionen för att icke utsätta oss för att gifva
förevändningar åt illviljan, som icke skulle underlåta att påbörda oss
afsigter stridande mot raeningsfriheten, men jag ber er likväl
betänka, att utgifterna äro ofantliga, att trupperna icke äro
förlagda i byar, att årstiden är framskriden och att de derför
äro utsatta för att angripas af sjukdomar, hvarför de hittills
lyckligtvis bevarats. Jag är ganska benägen att bifalla
stortingets önskan angående de norska truppernas användande,
äfven om denna församling önskar, att det inskränkes till
försvarandet af den skandinaviska halfön, men jag skulle anse
mig misskänna mina pligter och såra det norska folkets heder,
om jag gåfve mitt samtycke till ett sådant förslag utan att
först hafva uttalat några anmärkningar, som jag ber er
framföra till medlemmarne i det utskott, som har i uppdrag att
öfverlägga med eder.

Ett folk, en provins kunna vara likgiltiga för kärleken till
äran, för eröfringslystnaden obh för ryktes glans, men intet
folk kan vara likgiltigt för hedern, och det kan blifva möjligt,
att de, som ifra för och äro måna om Norges framtida lycka,
kunde förebrå nationen att icke hafva bevarat sin fordna
karaktär, om en sådan punkt funnes intagen i dess grundlag, ty det är
detsamma som att säga till alla folk, alla regeringar, till och
med till fribytare och sjöröfvare: »Ni kunnen ostraffadt förolämpa
»oss, hindra vår handel, förstöra vår sjömakt, blockera våra
»hamnar, ni behöfven aldrig frukta, att vi våga lemna dem för
»att hämnas våra oförrätter och aftvå i ert blod de förolämpningar
vi lidit.» Om detta är stortingsmännens mening och den gillas af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:14:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/iii/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free