Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•324
ehuru kriget bragt mig upp i verlden, det är min lifliga och
upprig-tiga önskan att ej vidare behöfva föra något sådant.
Utsträckningen af mina förbindelser ålägger mig att använda alla
öfver-tygelsens medel för att söka hindra, att man skall kunna
förebrå stortinget att af en öfverdrifven fruktan hafva gifvit Europa
en ofördelaktig tanke om den norska karaktären. Lagstiftaren
bör i sanning begränsa den verkställande makten, och en fri
nation kan ej vara nog uppmärksam, nog på sin vakt i detta
hänseende. Skandinaviska halfön bör isynnerhet undvika aflägsna
krig och icke deltaga deruti, såvida icke en omstörtning i Europa
hotar dess bestånd och rättigheter; men det är också tillbörligt,
att icke opolitiska försigtighetsmått utsätta ett land för att helt
och hållet blifva missaktadt. Den punkt, som man vill intaga
i konstitutionen, är ingenting annat än rätten att sluta fred
och börja krig fråntagen konungen, en rättighet, som tillhör
hvarje ruonarkisk regering. Den nationella säkerheten, de
rättigheter och de skyldigheter, som tillerkännas den verkställande
makten, kunna mycket väl förenas med hvarandra, om man
genom en lag eller en förklaring af konungen begränsar antalet af
de stående trupper, hvaröfver H. M. har att disponera. Om man
antager denna grundsats, kunde konungen medgifva att folkarméen
icke begagnas utoin för försvaret af den skandinaviska halfön,
[öfversättning från en afskrift på franska].
M 195.
H. K. H. Kronprinsen Karl Jolian till konungens
kommissarier vid norska stortinget, Fredrikshall den
25 oktober 1814 *).
Jag skref till er i morgse. Då jag genomläser mitt bref,
finner jag mig hafva glömt att göra några anmärkningar, som
ni ej bören underlåta att meddela komitéen.
1) Med afseende på detta och föregående bref se Schinkel a.
st. VIII s. 228. Utg. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
