- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 3 /
341

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•341

snknadt tillfälle att göra Eders Excellence reda för orsakerna
dertill.

Norrmännen sammankommo till deras Stor-Thing, nästan
okunnige om hvad som både i politiskt och militairiskt
afseende förefallit inom och utom deras land. Uppfödde i hat
mot Sverige, hade de om dess statsbyggnad hvarken sökt eller
fått någon sann kännedom. Det hade altid varit Danskarnes
och i synnerhet prins Christian Fredrics bemödande att
underblåsa de gamla nationalfördomarne till ett lågande hat. Prester
och embetsmän, som genom Eisvolderkonstitutionen fingo vid
val till representanter ett stort inflytande, hade ett eget
intresse att försvara den emot Sveriges anfall och att
uppmuntra allmänheten till ett kraftigt försvar af den frihet och
sjelfständighet, som förespeglades henne. Fästningarnes öfvergång,
arméens beständiga återtåg utan motstånd och Prins Christians
afsägelse minskade cj, utan ökade förbittringen hos folket.

Det såg sina uppoffringar illa använde, sina krafter
förspillda och sig sjelft öfvergifvet at egen klokhet. Följden blef
öfvertygelse om förräderi hos öfverbefälet oeh regeringens
medlemmar, misstroende, hat och hämdebegär emot dem enskildt
och förakt för styrelsen i allmänhet, under det att hvar och
en genom personlig ifver sökte ersätta den kraft, som felades
det hela, och med saknad nationalkänsla ville bevisa verlden,
att Norrmännen haft allvar med sitt sjelfförsvar, och att de
verkligen kunde åstadkomma det. För allmogen hade man så
länge predikat om dess egen styrka, att han nu förlitade sig
derpå i de delar af landet, hvilka från krigsbanan voro
aflägsnade. I Bergens och Trondhiems stift hade man med
enthu-siasm omfattat tanken på sjelfständighet, och deras
riksdagsmän valdes och befullmägtigades under vilkor att sätta sig mot
föreningen med Sverige.

Under sådan stämning i landet, och under det
predikstolar, bokpressar och tidningar utöste smädelser emot oss,
samlades riksdagsmännen och ankommo vi till Christiania, der
anarchien, som äfven i landsorterna glödde under askan, redan
en gång hade utbrustit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:14:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/iii/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free