Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•408
utaJag, hvilka utöfvat denna fruktansvärda rätt att döma sina
furstar; hitom oss vörda deras heslut, som förestafvats af
nitälskan för det allmänna bästa, hvilket är den högsta af alla
lagar; inen låtom oss icke godkänna teorien oin denna
rättighet, ty den stöder sig, då den lyckas, endast på styrka och på
lycka, och detta oeftergifliga vilkor förstör genast hvarje
teoretiskt underlag. Enligt moralens grundsatser bör det rätta segra
genom sin egen kraft; denna grundtanke bildar sjelfva
grundvalen för lagen och samhällets allmänna säkerhet. Att derpå
vilja tillämpa en ny handling af våld, som härflyter från
med-borgames enskilda öfvertygelse, det är att vilja förstöra
civilisationens grundämnen, det är att med den ena handen rifva
ned hvad man uppbygger med den andra.
Det är sant, att ett folk, soin underkastat sig en
enväldig myndighet, vare sig att detta berott af hänförelse,
inkräktande eller våld, kan, då det känner sig starkast, afskudda
oket och modifiera formen för sin styrelse; men för att
tillförsäkra det denna rättighet behöfver man hvarken fastställa
såsom princip, att det icke kunde bortgifva sina söners frihet,
eller uppställa ett maximum af brott och fel, som regenten bör
begå för att gifva laglighet åt en revolution. Då en sådan
eger rum, användes alltid våld, och det är blott den lyckliga
utgången, som utgör skilnaden mellan ett uppror, så benämndt,
emedan det undertryckes, och en revolution, som börjar en ny
æra i ett folks tideböcker. Om de rättigheter, från hvilka det
afstått, till sin natur äro sådana, att deras afstående innebär
ett våld mot menniskovärdet, så förnedrar sig detta folk, om
det icke snart återtager dem. Om det deremot böjer knä för
glansen af ett lysande namn, för utmärkta tjenster, som blifvit
fosterlandet bevisade, och blir slaf, i det att det omgifver sig
med segertecken och får ersättning för sin träldom i
herraväldet öfver verlden — är det då rättvist, är det ädelmodigt, att
detta folk endast väntar på olyckans signal för att låta
frihetens stormklocka ljuda och för att då högt förkunna sådana
grundsatser, som förut varit undertryckta genom triumfernas glans
och törsten efter eröfringar? Och emellertid se vi, att sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
