Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafwa». De allmänna bestämmelserna i denna tiggarordning afse atl
förhindra, att några pass eller rekommendationer meddelades till tiggeri utom
den stad eller socken, där tiggaren eljest vistades, ehvad skäl och orsaker
därtill kunde förebäras. De, som ändock understodo sig att löpa och bettla
ur den ena staden till den andra, särdeles till Stockholm, samt alla
andra tiggare därstädes skulle strax i arbetshuset inmanas, »där han sedan
efter sitt Brott och erwijste wahnart skall wederbörligen plichta».
Enär de till de rätta fattigas och allmosehjonens underhåll i Stockholm
anslagna medel icke alltid räckte till, förordnades vidare, att allmosor till
de behöfvande skulle efter råd och tillfälle afläggas vid första lysningen till
giftermål, vid tacksägelser för barnsängskvinnors eller andra sjukas
tillfrisknande samt vid pålysning till begrafningar; och ytterligare, att alla kollekter,
som under likpredikningar med håfvarna samlades, skulle användas till de
husfattigas underhåll, äfvensom att en åttondedel för hundra af
kvarlåtenska-pcns värde i sterbhus och en half för hundra af testamenterad egendoms
värde skulle likaledes gifvas till de fattiga.
Hvad beträffar de barn, som antingen voro fader- och moderlösa, eller
hvilkas föräldrar voro så fattiga eller lastbara, att de hvarken kunde eller
ville taga vård om barnen, skulle de intagas i barnhuset eller, om de
därstädes icke kunde mottagas, erhålla vård i fattigstugorna och njuta sitt
uppehälle af de till husfattiga anslagna medel. »Och på det desse fattige
Barnen, besynnerligen Gåssarne, så snart dhe hinna till någon ållder och
styrkia, sampt i sin Christendom underwijste äro, måge så mycket snarare
komma at förtiena sin föda sielfwa, och lembna rum åt de mindre, som i
deras ställe effter handen intagas kunde, skall hwar och en Swensk
Skeppare som seglar i Wäster-Siön wara förbunden, hwart fierde åhr at antaga en
Poike, uthur Barn- eller Fattighuuset, den han sielf må ulliwällia, till
Skeppz-Påjke». Öfriga, som icke hade fallenhet för sjön eller voro för gamla, skulle
»wid Borgmästare och Rådz eller andre wederbörandes påminnelse, utaf
Handtwärckarene warda antagne, at lära något nyttigt Handtwärck, som
hwar och en bäst pröfwas bögd och inclinerad till, hwar medelst sedan, icke
allenast Siööfolk, utan och hwariehanda Handlwärckare, af infödde Swenske
Barn, tillwäxa kunna».
Det blefve för vidlyftigt att anföra en mängd kungl. bref och
förordningar eller öfverstålhållareämbetets och magistratens upprepade förbud mot
tiggeriet i Stockholm. Exempelvis torde omnämnas, att magistraten lät 1689
uppläsa i stadens kyrkor en kungörelse1, där det bl. a. heter: »Allförthy
war-der vttermehra här med förbudit, dät ingen ehoo han wara kan, må härefter
fördrista sig al emottaga, hysa och döllja slijka ifrån andra Ohrter kommande
fattige och Tiggiare, wäl wetandes at den som sådant giör–––––––skal medh
alfwarligit straff blifwa ansedd». Öfverståthållaren var outtröttlig alt utfärda
dylika »publicalioner». Ur en af dessa kungörelser,2 utfärdad 170(5, må här
1 Politikollegii protokoll och registratur den 31 aug. 1689. I rådhusets arkiv.
* Öfwer-Ståt ha Ilarens Publication, at ingen wid strafT til giörandes, skal hindra de
Personer som uro förordnade at uptaga af Gatorne före och wanartige Tiggare. Den 15 Scpt.
1706. Tryckt i Stockholms stads ordinantier, D. 2. Sthlm 1734, s. 195 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
