Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattiga, hvilka 1701 flyttades till Hospitalet från fattigstugorna vid
Johannes-kapellet på Norrmalm. Denna penningestuga indrogs 1758, då de därstädes
befintliga fattiga öfverflyttades till församlingarnas fattighus. Äfven här och
hvar inom egendomen sköto upp åtskilliga andra små boningshus, hvilka
med vederbörligt tillstånd uppfördes af en eller annan bland dem, som köpte
sig in i fribröd, alldeles såsom i gångna tider, då en ensam person eller
något äldre gift folk byggde upp åt sig en bostad i närheten af ett klosler, af
hvilket man tillförsäkrat sig skydd och vård för sina återstående dagar — en
förbindelse, som exempelvis Vadstena klostret i upprepade fall iklädde sig.1
Efter ägarens död tillföll byggnaden klostret.
Med tiden blefvo de flesta af Hospitalets ursprungliga byggnader så
bo-fälliga, att de måste rifvas 1719, då den välgörande drottning Ulrika
Eleonora lät uppföra det nuvarande stora hospitalshuset med sin egendomliga
kyrka, hvilken 1725 högtidligen invigdes. Detta hospilalshus, af hvilket en
bild å följande blad upptagits, utgör numera den gamla stiftelsens förnämsta
minnesmärke och prydnad. 1 densamma finnas fyra salar, alla stora, ljusa
och väl underhållna, hvilka fordom betecknades med de tilltalande
benämningarna: den röda, den blå, den gula och den gröna salen.
Under årens lopp ha flera andra fallfärdiga byggnader rifvits och i
stället uppförts vackra stenhus, såsom administrationsbyggningen och
cko-nomihusel. Men oaktadt alla yttre förändringar, som det gamla Hospitalet
undergått, talar det än i dag till besökaren sitt tysta språk om otaliga
lidanden, som därstädes funnit hjälp och hugsvalelsc.
Utanför den sköna residensstaden hade sålunda uppstått de
olyckligas stad. Dit sände politikollegium alla nödställda, som fattigvården borde
på ett mera effektivt sätt hjälpa. Där voro på en gång boende inom
samma murar orkeslösa, krymplingar, vanställda, af obotliga kropps- eller
själslidanden hemsökta människor. De förde därstädes ett gemensamt lif
med en samhörighetskänsla, hvilken söker uttryck i det bistånd och
deltagande, som mindre olyckliga skänka dem, hvilka de anse olyckligare än
de själfva. Såsom en uppmaning härtill funnos äfven i föreskrifterna för
Hospitalet några bestämmelser, exempelvis atl fribröderna skulle intaga sina
måltider senare än fattigbröderna för alt komma i tillfälle alt betjäna dessa:
att vid sjukdomsfall de friska borde vaka vid de döendes läger; med elt ord
att underhållstagarna skulle sinsemellan vara hjälpsamma och försonliga.
Under senare delen af 1700-talet hade Danviks hospital uppnått sin
största utveckling. Den egentliga försörjningen af de fattiga sköttes på
enahanda sätt som förut. Af särskildt intresse är hvad kollegium i en till
öfver-ståthållaren 1761 afgifven berättelse* säger om sjukvårdsafdelningarna, hvilka
fortfarande voro stadens förnämsta vårdanstalter för kropps-och sinnessjuka.
’ Hans Hildebrand, Sveriges Medeltid, D. III, Sthlm 1903, s. 1101.
! Berättelse, afgifven af Borgmästare och Råd i Poiitie Collegium, om de inrättningar
och giöromål. som under bemälte Collegii inseende, förwaltning och afglörande efter äldre
och sednare tiders författningar hördt, samt ännu hörn. Afskrift i riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
